Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Skönliteratur - Valda Skrifter af O. Dalin af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÖNLITERATUR. 75
fet mellan Dalins vackra andliga sång: "Förblindade verld" och
Popes "Universal prayer", så består detta helt enkelt deri, att
bägge äro religiösa «dikter, men för öfrigt hafva de, jämförda med
hvarandra, ej den ringaste likhet.
Att Dalin, oaktadt dessa engelska förebilder, är en pseudo-
klassisk författare, mer celler mindre medelbart beroende af det franskt-
klassiska idealet, är dock klart: han var deri, som sagdt, ingenting
annat än en son af sin tid. Men han var liksom engelsmännen
mera sjelfständig i förhållande till detta ideal än flertalet af svonske
efterföljare. Må hända var det detta, som gjorde dem afvogt sin-
nade mot honom. Men en sak borde dock äfvev de hafva funnit,
nämligen att han, med allt sitt beroende af främmande mönster,
dock i botten var lika så svensk som de sjelfve. Ja, i ett och
annat hänsende är han det mera än do flesto bland dem. Han hade
öga för det godmodigt komiska, den humoristiska visan ser i ho-
nom en af sina första idkare inom vår vitterhet, han förstod att
uppfatta folkvisans ton och sätt, han var smidigare och böjligare i
förmågan att Jänka sig efter alla slags former, och han gick icke
alltid på den alexandrinska koturnen, utan älskade den för vårt
språk så passande trokaiska metern. Till och med bans tillfällig-
hetsbitar ha sin betydelse såsom bidrag till teckuvingen af .ti-
den och dess seder, och äfven i och för sig sjelfva voro de ej utan
nytta. Nordin har i vår tanke förträffligt uttryckt detta, då han
säger: Om Dalins ströverser nu fallit, så bör sådant tillskrifvas dels
förgäteuhet af de tillfällen, som alstrade dem och gåfvo dem värde,
deis det dagliga tvång, hvari han var, att med dessa snillefoster
uppfylla de högaktade personers önskan, med hvilka han lefde.
De voro likväl för sin tid nyttige, förfinade umgänget, muntrade hof-
lefnaden, gåfvo smak för tankens, för snillets nöjen, och — tillägger
ban — hade i synnerhet den förtjeust, att ofta lätta bekymrets
stunder för en vördad Öfverhet’.
Ungefär sådan förestålla vi oss Dalins literära karakter vara
beskaffad, och dermed anse vi äfven den synpunkt vara gifver,
från hvilken ett urval af hans mångfaldiga efterlemnade skrifter
borde verkställas. Detta urval är af utgifvaren öfverhufvud väl
gjordt. Vi tillåta oss dock några anmärkningar.
Först och främst sakna vi i samlivgen "Svenska Friheten",
hvilket stycke utgifvaren förklarar ega endast literaturhistoriskt in-
tresse. Vi tro detta vara för litet sagdt. Delar deraf ega, såsom
redan Atterbom och efter honom Malmström uppvisat, verkligt poe-
tiskt värde; mycket, som ei är poetiskt, är dock väl uttryckt, och
det hela 44 sidor i 1782 års upplaga) är ej längre, än att äfven
ett modernt, af vår tids haut goåt och dess pepprade anrättnin-
gar förskämdt sinne bör kunna genomläsa stycket, utan att krepera
af ledsnad. Men det har framför allt sin kulturbetydelse. Det
bör icke vara utan intresse för hvarje svensk, som vill lära känna
sitt lands äldre lif, att taga kännedom om den dikt, som för fyra
mansåldrar tillbaka var för Sverige i poetisk betydelso det samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
