Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 SKÖNLITERATUR.
förf. samlat en del mindre skizzer, och vi skola tillåta oss att med
anledning af dem framställa några anmärkningar.
Blaud de goda egenskaper, vi funnit hos Claude Gerard, må
först nämnas det lifliga uatursinnet, som skänkt oss många och lef-
vande bilder från skog och mark, och som följer honom i förmå-
gan att karaktäristiskt, ehuru stundom väl mycket i detalj, skildra
äfven andra scencr. Dertill kommer ex viss förmåga att kraftigt
teckna situationer, samt i någon mån menniskor, egeutligen dock
deras yttre. Alla dessa egenskaper stå i sin vackraste dager i
«En dram i skogen", utan tvifvel förf:s bästa novell. Det hemska
i sjelfva berättelsen är här ej öfverdrifvet, och står väl tillsammans
med en viss egendomlig melankolisk naturton, som klingar igenom
det hela.
Slutligen må nämnas ett i hög grad utbildadt sinne för det
pikanta, det som på något sätt eggar nyfikenheten. Men om förf.
än ofta lyckats härntinnan, så är det dock tydligt, att denna bö-
jelse ledt honom på afvägar. Svagheten visar sig naturligen mest
i sjelfva uppfinningen. I första deleu håller denna sig ännu till
det rimliga, eburu öfverspänd «den än må vara. Det är mest sce-
ner ur stora verlden förf. visar oss, 1 synnerhet frånsidan af me-
daljen, der de förnäma damerna visa sig stå i ett ömmare förhåilande
till den .manliga delen af betjeningen, ceiler gå ut på nattliga äfven-
tyr. Så är det visst meningen, att "Hämden" t. ex. skall göra ett
tragiskt intryck, men längre än till ett ubehagligt, eller möjligen
komiskt, kunde recensenten ej drifva det, då han Jäste, huru lång-
holmaren i en barons skepelse förförde grefvinnan, allt under det hans
kamrater begingo inbrottsstöld hos grefven, och detta till hämd der-
före, att hon vid ett föregående tillfälle visat någon motvilja att
komma i kontakt med den ohygglige lifstidsfången, hur han ef-
ter väl förrättadt ärende hånleende underrättar grefvicnan, att han
egentligen är hennes mans äldre broder, som till följd af samhällets
fördomar mot oäkta börd blifvit bestulen på sina fideikommisser,
och hur han slutligen billigt frågar sig: "Hvilket är jag mest i
deuna stund, djefvul eller menniska?"
I teckniugen af de högre klassernas lif har förf. fullkomligt
misslyckats; i vida bättre dager framstår hans talang, då han får
att göra med något "Nattlogi för ungkarlar’", något pantlånekontor,
eller andra sådana besynnerliga ställen. Den af dessa berättelser
som man med mesta nöje läser är "den försvunne hökaren” ehuru
den stackars hökarens bedröfliga ändalykt, trots hans omåttliga girig-
het, som hindrar de båda älskande att få hvarandra, gör ett sorg-
ligt intrydk.
Men om förf. i denna del sysselsatt sig med att skildra besyn-
nerliga tilldragelser. dem han tydligen anser höra till kategorien
shändt, händer, och skall hända", och vi anse "möjligen kunnat
ske", så har han i de följande berättelserna gått in, minst sagdt,
på det obegripligas område. Vi påminna om Doktor Testa, en
sorts gengångare af Dumas? välkände Josef Balsamo, hvilken i all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
