Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Kyrka och Stat i nittonde århundradet. I. af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 KYRKA OCH STAT I NITTONDE ARHUNDRADET.
och Kremenz (Mainz, Mincheni och Ermeland) i spetsen. Och det
är likaså oförgätligt, att just Tysklands biskopar både före och
under detta concilium protesterade imot dogmen, icke blott dorför,
att den förut ej varit allmänt erkänd eller lärd som dogm inom den
katolska kristenheten, eller att den stred mot skrift och tradition,
utan åfveu derför att don skulle komma att anses oförenlig med
kyrkans vederbörliga ställning inom det borgerliga samhillet. F)
Och i denna protest förenade sig dessutom hela den bildade delen
af Tysklands katoliker, som wmed fruktan och bäfvan förutsågo,
huru den fredliga samstämmighet, man bittills lyckats bringa till
stånd mellan katolsk kyrklighet å ena sidan och modern bild-
ning och nationel medborgerlighet å den andra, genom der romer-
ska våldshandlingen skulle omöjliggöras. Det kunde icke skyllas
på vare sig "liberalism" eller "materialism" eller någon "frikyrk-
lig" riktning, att män sådane som Döllinger, Friedrich, Hefele,
m. fl. af den romerska kyrkans förnämste kanonister och i öfrigt
orubbligt "kyrklige" dignitärer, slöto sig till deuna rörelse: det
berodde helt enkelt derpå, att man i Tyskland, liksom vid samma
tid äfven i Frankrike, klart insåg denna dogms storartade bety-
delse och djupa oförenlighet med uen ouropeiska civilisationen i
de nordliga kulturländerna. Men det var ej civilisationens få re-
presentanter inom Roms kyrka, som i konciliet bildade majoritet:
Italiens, Spaniens, Sydamerikas, Irlands och Orientons biskopar och
abboter, påfvens orubblige anhängare, hade intet förstånd för hvad
desse ljumme bekännare kallade förnuft och klokhet, och dogmen
blef dogm. Det skedde som bekant under en tyst och undergif-
ven protest från de nord-europeiske biskoparnes sida, men det fans
intet i denna protest, som förnekade dogmens förbindande giltighet
för den katolska kyrkan, och det visade sig snart, att reservan-
terne i och med sin protest hade aflagt sin gamla menniska, för
att ånyo ikläda sig kyrkans, den nya, men alltid lika ofelbara och
saliggöraude kyrkans sanna beläte. i
Man skulle alldeles misskänna dev stora betydelsen af denna
företeelse, om man sökte dess förklaring allenast i personlig feghet
+) Se härom de af Friedrich och Friedberg utgifna tvänne ur:
kundssamlingarna till Vatikanska, Conciliets historia, hvarest de tyska
biskoparnas olika protester och brochurer finnas aftryckta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
