Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET. 113
eller andra dåliga bekelsegrunder hos dessa den katolska kyrkans
dignitärer. Under kampens hetta gå de naturligtvis ej frie från be-
skyllningar för girighet, maklighet, okunnighet, personlig herrsk-
lystnad, prelatensisk fåfänga m. m. d.; men utom att dylikt
notoriskt alldeles icke träffar in på en stor del af de anklagade,
tillfredsställer det ej heller den, som lyssnar till deras egna förkla-
ringar, och iakttager deras naturliga ställning i denna fråga. En
fiock af eländige ögontjenare skulle icke kunnat utveckla den öfver-
raskande styrka, som det tyska episkopatet i den upplågande stri-
den visat sig ega. Det är otvifvelaktigt ett affall, som ligger
dessa kyrkofurstar till last, och ett affall, som förr ellor se-
nare torde komma dem eller åtminstone deras kyrka till skada;
för sina egna personer hafva de förnekat just det, som för vanliga
menniskor synes dyrbarast — sjelfva personligheten: öfvertygelsen,
samvetet. Men i sjelfva verket var ju detta förnekande den rätta
konseqvensen af hela deras ståndpunkt, och betraktar man de tids-
omständigheter, hvarunder det skedde, förefaller det så naturligt,
att ett motsatt förfarande nästan skulle hafva varit ett underverk.
Fostrade i den katolska kyrkans tro och lära, hade de ju lefvat
sig in i den fasta öfvertygelsen, att kyrkans enhet är det religiösa
lifvets vilkor, och af egen erfarenhet hade de sett, att denna en-
het, så vidt den beror på den hierarkiska organisationen, verkligen
är en förundransvärd makt, hurna svag den än må vara, om man
betraktar den såsom en enhet i "anda och sanning". Och stående
på samhällets höjder med blicken öppen för alla tidens rörelser,
med oro betraktande de söndringens och upplösningens element,
som gro och växa i de menskliga samfunden, kunde de ock fråga
sig, om det vid sådana förhållanden vore rätt att medverka till sön-
derbrytningen af ett samfund, som ännu kan berömma sig af en
stark autoritet, ännu grundar sig på en hängifvenhet mäktigare
än individuela intressen, ännu uppbäres af en väl ordnad orgarisa-
tion. Äfven om de ej leddes af den religiösa hänförelse för kyr-
kans heliga sak, som i 16:de seklet upplifvade Roms sjunkande makt,
måste de gripas af bäfvan vid tanken på hvad som komma skulle,
om kyrkans enhet brötes. De hade ju alldeles rätt i sin fråga:
hvad vore hela vår tro, vår katolska religion utan den katolska
kyrkans enhet? — och vi hafva ännu ej sett, huru deras motstån-
Sv:nsk Tidekrift, 1878, 2 Häft. 8
oh
ec ShA?
"ot
|
wa
Li +
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
