Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET. 131
kyrkostaten sammanfalla med denna. I Frankrike är tillfällig koa-
lition, eller rättare ömsesidig dupering, mellan det klerikala och det
republikanska elementet möjlig, så snart kleresiet öppet på sin fana
skrifver ”hämd mot Tyskland och återställande af Frankrikes hege-
moni", — under hvilken regeringsform det nu än må ske. Så hop-
pas man att ånyo blifva stark, under det i Tyskland kyrklig sön-
dring förberedes genom väl organiseradt arbete af det från Paris,
Rom, Gené&ve, Briissel ledda presterskapet". <Dessa, M. H. äro en er-
faren diplomats åsigter", fortfor Bismarck, "och de äro ei nedskrifna.
till avvändning i parlamentariska debatter, utan uttalade till konun- .
gen såsom en på årslång erfarenhet grundad öfvertygelse. Dessa nu
upplästa ord torde för Eder kasta en ljusstråle öfver de politiska.
konsiderationer, hvilka statsregeringen haft att iakttaga, då den före-
slagit sådana mått och steg som nu föreligga".
Så hade Bismarck öppet och klart uttalat sin mening, att den
kyrkopolitiska frågan vore en lifsfråga för det nyskapade tyska ri-
ket, att den hade sin grund i hela den Europeiska situationen och
att dess lösning för regeringen blifvit en politisk rödvändighet. Allde-
les såsom han några veckor efter Wienerfreden uttalat de bekanta
orden: "M. H. vi skola få slåss en gång till för att skydda denna
seger," så sade han till nationen några månader efter Frankfurter-
freden: striden för Tysklands enhet är ännu ej slutad, den är
allenast flyttad in på ett annat område, och vi hafva fått en ny
fiende till de gamla. — Och liksom rustningarna till Rhenprovinsens
försvar och 1870 års fälttåg begyntes omedelbart efter 1866 års
krig, så uppgjordes stridsplanen mot ultramontanismen omedelbart :
efter Paris kapitulation, och sedan ord sådana som de nyss an-
förda voro engång utsagda, kunde man vara viss, att denna plan
skulle med vanlig hänsynslös kraft komma att fullföljas mot hvad
den starke statsmannen från sin ståndpunkt kallade ett mot staten
mobiliseradt parti. Några veckor senare afgaf han i Riksdagen
(d. 25 Maj 1872), med anledning af frågan om tyska sändebuds-
posten i Rom, den högt tonande förklaringen "M. H. varen J
utan bekymmer, till Canossa gå vi icke, hvarken and-
ligen eller lekamligen!" och dermed var krigsförklaringen riktad
ännu något högre än mot en tysk eller preussisk fraktion. Men
nu följde också slag på slag de kraftiga åtgärder, genom hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
