Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Historisk Literatur: Sveriges Ridderskaps och Adels Protokoll 1650—51 af C. G. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historisk Literatur.
Sveriges ridderskaps och adels Riksdagsprotokoll. Fjer-
de delen, andra häftet. Stockholm 1872. |
Således har af detta för vår historia så vigtiga verk ett nytt
häfte före slutet af nästlidet år lemnats i allmänhetens händer. Vi
hoppas, att alt framgent den ena delen måtte följa på den andra
med samma raskhet, som den nu varande utgifvaren, Frih. Taube,
tyckes vilja å daga lägga.
Detta häfte omfattar den allmänna riksdagen 1650 och ut-
skottsmötet 1651. Den förenämde riksdagen är en bland de märk-
ligaste i våra konstitutionela häfder för den häftiga strid, som då
utbröt mellan adeln och de ofrälse stånden, och hvars kärhpnonkt var
frågan om afhändandet af kronans gods och skatte-räntor till adeln,
som deraf tog sig anledning att behandla såsom sina undersåtar de
bönder, af hvilka den fått makt att utkräfva kronans upbörd. Mån-
gen adelsman hade under det långvariga kriget eller i de eröfrade
östersjö-Jländerna lärt sig att anse bonden på annat sätt, än svensk
lag och sed lärde; och olaglighoter och öfvervåld behöfde icke
vara allmänna för att väcka allmän harm bland ett folk, som var
ömtåligt om sin frihet. "Den lifländske trälhet och tyrannij med
hugg och slagb, med oändelige dagzverk, och när the äro uthsu-
gade, skrifvas the uth" — sådan var i korthet den mörka fram-
tids-utsigt, som kunde blifva den svenske bondens, men som han
ingalunda var sinnad att godvilligt underkasta sig. De andra ofräl-
ste stånden gjorde ’gemensam sak med bönderna att afvärja den fara,
som i sjelfva verket var gemensam för dem alla; och häraf föddes
den gemensamhet i rådplägning, som äfven i afseeude på riksdags-
formernas utbildning gör denna riksdag synnerligen utmärkt; de
ofrälse stånden höllo sins emellan öfverläggningar genom utskott,
sände gemensamma deputationer till adeln, gjorde gemensamma fram-
ställningar till drottningen; och orkebiskopen svarade en gång på
samtlige de ofrälse ståndens vägnar. Vigtiga steg i den utveckling,
som ifrån att hvart stånd för sig utbytte tal och svar med rege-
ringen, fört derhän, att alla stånden i gemensamma utskott förbe-
redt alla ärender, innan de i riksens ständers gemensamma namn fö-
relågts K. Maj:t.
Frågan om reduktion af de från kronan förskingrade godsen
väcktes genast af de ofrälse stånden och framstäldes genom pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
