Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK LITERATUR. 145
rare vara än i deras allernådigsta drottnings. Att de ofrälse stån-
den likväl förnekade en absolut konungamakt och tillade sig rätt
att med konungen "sköta rikets rätt", är ofvan visadt; och att
adeln ej heller var särdeles benägen för ett oinskränkt konunga-
välde, lärer knapt kunna betviflas. Det var endast deras tvedrägt,
som för tillfället förmådde dem att skjuta allt till drottningen i hopp
att derigenom draga henne hvar till sig. Ligger ej i dessa för-
hållanden redaa både Carl XI:s diktatur, och — sedan denna un-
danröjt tvistepunkterna —- frihetstidens regering af "maktägande"
ständer? m
Drottningen begagnade sin ställning efter sina afsigter; hon
gaf ingendera — eller beggedera — rätt; hon förmådde de
ofrälse stånden att ej offentligen på rikssalen uttala sina fordringar,
men hon emottog deras protest; hon lyssnade ej till rådets och
adelns föreställningar, att de ofrälse stånden ingrepo i hennes rätt;
men hon bekräftade adelns privilegier, och godsförskingrandet fort-
gick med ohejdad fart. Hon undanböjde alla våldsamma utbrott,
hon undansköt den brännande frågan, men hon lade dess lösning i
en kraftigare hand; och hon använde tvifvelsutan reduktions-frågan
för att tvinga adeln till att bifalla Carl Gustafs ärftliga tronföljd.
"Vi hafva här sökt visa den stora konstitutionela betydelsen af
den förnämsta stridsfrågan, som vid 1650 års riksdag satte stånd i
harnesk mot stånd. Huru frågan särskildt bebandlades och betrak-
tades på riddarhuset, det finner man naturligtvis säkrast uti dess nu
utgifna protokoll, som äfven med åskådlighet återgifver ordväxlin-
garne vid ett och annat af de sammanträden, som höllos med de
ofrälse ståndens utskott och med riksens råd. BSinnesstämningen
tränger igenom sjelfva de yttre formerna af protokollsföringen och
gifver dem färg t. ex. i det uttryck, som en gång ’begagnas om
ett borgarståndets utskott, som kom med obehagliga påminnelser,
att det efter erhållet svar "lunkade så der medh af".
Ett särskildt intresse har det just nu, att i tankarne flytta sig
tillbaka till den tid, då den svenske bonden kämpade för sin rätt
att till kronan betala sina skatter och med skäl deruti såg sin fri-
bets palladium. Skall den tid en gång komma, då den mindre
hemmansegaren med saknad skall se tillbaka på den tid, då hans
föregångare fingo betala till kronan sin dryga men vissa jordeboks-
och mantalsränta, motsvarande må hända en stor del af de sum-
mor, som han har att betala till bank-inrättningar och enskilda ka-
pitalister såsom räntor på inköps- eller förlags-lån, underkastad
penning-marknadens vexlingar och den enskilde fordringsägarens
godtfinnande? Vi veta väl, att en stor sambällsfråga är icke löst
genom framkastande af ett dylikt spörsmål; men det framställer sig
sjelfmant vid betraktandet af tidernas omskiften.
Äfven i afseende på utbildningen af de parlamentariska for-
merna inom riddarhuset erbjuda de nu utgifna protokollen åtskilligt
af intresse. Debatten har stundom formen af en disputation: "då
sattes tvenne, som skulle disputera härom; Herr Gustaf Bonde
Svensk Tidskrift. 1873. 32:dra häftet. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
