Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Huru man ”gör” reseliteratur i våra dagar af x.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESELITERATUR. 1561
opus, mån i korfvens ända ligga russinen! Jag måste förutskicka
den nödvändiga upplysningen, att allt, hvad jag citerar är riktigt
citeradt, inga ur meningen lösryckta bitar. För att blifva trodd har
jag ansett det nödvändigt att anföra sidorna.
Två af de upplysningar man får i början af denna märkvärdiga
bok, äro betecknande och förklarande för bokens misstag. Den
första af dessa upplysningar är författarens resplan d. v. s. den tid,
ban användt för de olika studierna på sin resa.
Förf. är i Venedig 2 dagar, 17 och 18:de Sept. 1871; vi finna honom
i Florens 1 dag 19:de ” » men redan dagen efter
ar är han i Rom och blifver
i Rom 2 dagar 20:de och 21 ,, » hvarefter han om nat-
ten reser och är i Pompeij
och Neapel 2 dagar 22 och23 ,, =, , men finnes åter
iRom <«4dagar 24 till28 ,, :,, summa 6 dagar i Rom!
och efter detta vistande anser sig förf. mogen att skrifva en bok
öfver Italien! Ja, vore det nu en man med djupa förstudier — så,
ja så inlät han sig aldrig på ett dylikt halsbrytande företag, men
denne förf., som kommer till Italien okunnigare än en skolpojke,
hvilket längre fram skall bevisas, för honom är intet heligt.
Den andra i afseende på bokens misstag betocknande upplys-
ningen är följande: den första och nästan enda autoritet förf. cite-
rar för hvad han yttrar är — en droskkusk, som körde honom om-
kring i Mänchen! Man tänke sig förf.. med sin notisbok i handen
i en vagn, kusken på kuskbocken pekande på byggnader och sta-
tyer med piskan, och förf. noterande hans visdomsord — och man
förstår, huru boken blifvit som den är! ’"Droskkusken — heter
det sid. 2 — var en förträfflig Cicerone": han sade bl. a. de märk-
värdiga orden: "Den gode Konung Ludvig, sjelf konstnär, var en
konstens vän och har hos sitt folk för alla tider uppväckt kärle-
ken till konst och vetenskap”. Detta märkvärdiga yttrande fälldes
precis utanför Wittelsbacher-palatset. Att Kung Ludvig var skald,
visste vi, men ej att han var konstnär — dock en kusk behöfver
cj ha så noga reda på det; — dock borde kammarherre Lagerberg
i en liten not upplyst oss om kuskens misstag. Dock stannom ej
vid dylika bagateller.
Författarens förtjusning öfver Mtnchens konstverk är innerligt
kritiklös och tillika naiv: Loggia de Lanzis olyckliga efterhämning,
<Feldherrenhalle" och triumfbågen väcka hos honom samma för-
tjusning som "Museet"; — skada att vi ej få höra, hvilket af Mtinchens
Museer det är fråga om. "Har man sett fältherrehallen &c. så glöm-
mer man det aldrig” är den upplysande underrättelse han ger om
dessa byggnader. Renaissancens konst, — när man nämner detta namn,
brukar man med en viss vördnad tänka på de nya tidernas största
mästerverk; men förf:s förtjusning i Mänchen gör honom så yr i
hufvudet, att han kallar Krumpers och Peter Cåndids 1622 full-
ändade monument öfver Kejsar Ludvig "ett bland de mästerligast ut-
förda monument från renaissanceperioden!” An bättre blir kammarher-
ren, när han kommer till Venedig och vill drömma i arkaderna un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
