Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRANDENS SAGOR. 173
helskinnade från sig sina rädda domare, hvilka, säges det, för blods-
penningarna snart uppbygde sig rätt hederliga hus i Visby. Men
den arme herr Kristen han var qvar bland sina älskade åhörare!
Också hände det att, då han nästa söndag stod för altaret och
messade i Fårö kyrka, small plötsligen ett bösseskott, kulan pep
förbi hans öra och slog in i altartafian. Man vet ej, om gudsmannen
darrade på målet, under det han fortsatte messan och ett litet lätt
krutmoln ännu sväfvade nederst i kyrkan. Men, kommen väl un-
dan sin församlings hotfulla blickar och in i prestgården, vandrade
ban på qvällen sakta ned till stranden vid Kyrkviken, satte sig
der hastigt i en båt och ilade med snabbå äårtag till sjös, under
det att flera bösspipor pekade ur buskarna och sände den hatade
själasörjaren en hvinande afskedshelsning af stöpta kulor, som dan-
sade i kölvattnet, men ej hunno det flyende målet. Och så hjelpte
den växande qvällsbrisen herr Kristen lyckligen först ur det hämd-
gnistrande kustfolkets synhåll och -omsidor till en vänlig strand,
dock först, såsom det af några berättas, vid andra ändan af Got-
land, hvarest han genom sin broder, "haffnefougdens”, mäktiga in-
flytande, innan kort medelst kunglig fullmakt s. å. fick Öja pastorat,
hvarest han lefde aktad och lycklig i 36 år, vardt derunder mäkta
rik och dog 1656. — Det hela var ett äkta öbo-äfventyr den
tiden, med skeppsbrott, begrafning i sanden, silfverklang och skott
samt en prests fördivindsseglivg in i hamnen af ett godt pastorat!
Men icke alle, fribytare, köpfarare eller andans män, som i
gamla tider redo Östersjöns vågor, kommo så lyckligt i hamn som
herr Kristen. Ingen kan tälja de oräkneliga skeppsbrott, som i
tidernas hela längd under storm och mist timat på Gotlands farliga ku-
ster; nej, icke ens på ett ungefär vet man antalet af de skutor, skepp
och hela flottor, som med en stor mängd manskap och gods der för-
olyckats och nu kläda hafsbotten: det är blott från senare tider som
man käuner något säkert om allt detta sjöelände samt om de sorg-
liga högtidsdagarna af vädrens raseri. Så förgicks i Juli 1566
hela danska och läbska flottan <med man och allt” utanför Visby,
under det att skeppsbefälet, strax efter sjösegern öfver Svenskarna
vid Öland, var i land för att i stadskyrkan begrafva sina fallna
hjeltar. Men det blef snart en annan mera storartad begrafning.
Som det var lugnt och vackert väder, brast ut en öfverhändig
grundstorm af nordvest, nästan alla skepp förgingos i vågorna
eller krossades i bränningarna och tusentals menniskor försvunno i
djupet; en olycka som än i dag kan ses framstäld å ett gammalt
skilderi uti. Visby kyrka, eller hurusom läbske amiralen borgmästar
Barth. Thinappel, knäböjande. på däcket af sitt sjunkande skepp,
sträcker armarna mot himmelen: så slukade Östersjöns djupa kyrko-
gård, under det att nordvesten ringde vågornas stormklockor, omkring
7 eller 8000 käcka sjömän på en gång, hvarest de hvila i sina
örlogsskepp liksom de gamle vikingarne under sina drakskepp af
sten. Men ho kan tälja hafvets tallösa offer! Endast i mycket
senare tider vet man härom något; såsom att på senhösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
