- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1873 /
174

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174 STRANDENS SAGOR.

£1774 blefvo åtta fartyg här på landet olyckliga, äfvensom tvänne
fartyg på hemresan från Stockholm med dryga och kostbara
laddningar samt sjuttiotvå själar”; omkring 1801 strandade un-
der samma natt sju fartyg blott på den ungefär 13 mil långa
kuststräckan mellan Grötlingbo och Faludden; vid nästan samma
tidsskede förliste här på en höst tjugofem fartyg; en otalig mängd
skepp och flera från Gotland förgingos i den förfärliga November-
stormen 1825, som medförde så högt vatten, att det mest dränkte
S. Petersburg; i Okt. 1829 inträffade, bland många andra, ett
särdeles sorgligt skeppsbrott utan för Hamra (hvarom nedanföre);
1860 strandade på en natt vid Faludden fyra engelska skepp, som
alla blefvo vrak; och alla minnas med bedröfvelse alla de oerhörda
sjöskador, som senast i Nov. under hög sjö härjade Östersjöns
sydvestra kuster. — Men möjligheten af allt sådant elände för-
undrar ingalunda dem, som erfarit den otänkligt våldsamma kraft,
hvarmed en höststorm af värsta slaget stundom störtar sig ner
öfver Gotland och hvad förödelse den då kan anställa vid dess
skumhöljda kuster, helst när ovädret utan uppehåll fortfar, såsom
ofta, i tre dygn eller ibland fem, då stormens arm upprörer haf-
vet ända till botten, vattnet under land slutligen ser ut som en
grå mölja och det blåser så att ingen kan, såsom strandfolket sä-
ger, rada sig ga, ja då vädren ansätta med en sådan domkraft,
att man nästan fraktar uppfyllelsen af sjömanssagornas ord, eller
att ej femton kärringar kunna hålla ett kalfskinn för ett nafvar-
hål, då en yxa kan blåsa af skaftet eller svansen af hundarna.
Så blåste det på den för Visby oförgätliga olycksdagen d. 28 Okt.
1845, då den gamla stadens framtidshopp, vågbrytaren framför
hamnen, ett verk, som, af mer än 800 fots längd och omkring 12
fots höjd öfver vattenytan och hvilket bestod öfverst af ända till
50 skeppunds gråstensblock, inom några få timmar äntrades, refs
ned och spolades bort af vågorna under den yrande ’grundstormen,
starkare än nägonsin i mannaminne, då också, bland andra olyckor,
i land stående menniskor af vädrets kraft slungades ut i hamnen
och drunknade; eller den 29 Januari 1850, då under det hiskliga
ovädret och uren (snöyran) så många unga starka menniskor samt
äfven härdiga dragare af den rifvande kölden fröso ibjäl några
steg från stugorna; liksom ock d. 22 Dec. 1863, då, under det
att vattnet stigit till en osedvanlig höid, stormen flyttade eller
vred ett vid Visby hamn stående trämagasin (som var 60 fot
långt, 30 bredt och 10 fot högt till takfoten) på sin stengrundval
23 fot vid ena gafveländan och 1 fot vid den andra; och oerhördt
blåste ock senaste November-storm, synnerligen vid Öns östra kust,
men våra stränder äro lyckligtvis tämligen höga. Ja, Gotland är
ett storm-land; här kan blåsa!

. Om alla dessa faror och äfventyr på djupet äro de flesta
menniskor alldeles okunniga, emedan de aldrig kastats på dess
stormiga vågor och ej heller nånsin skådat fasorna af ett skepps-
brott; och föga mer känner väl mången om ett fartygs för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1873/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free