Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Strandens Sagor, en runa från Gutarnes ö af P. A. Säve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 STRANDENS SAGOR.
eller bodarna på stranden, för att sedan i godt mak hitta det på
nytt och i nattens tigande mörker släpa, köra eller ro det hem
till gårdarna, ifall nämligen ej någon klipskare stallbroder redan
hittat det förut: det otäckt löjliga härvid var, huru den ene skäl-
men plundrade den andre, alldeles som giaus-peinaren (Lestris
parasitica) skamlöst nappar rofvet ur näbben på de andra strand-
foglarna. Så hade engång, sedan en af "herrarve för sin räkning
lagt undan” något strandfynd i en lada, allt "herre-godset”, kanske
värdt flera hundra riksdaler, om natten blifvit bortstulet — allt
för beklagligt! — då den qvicke Vamlingebopresten L. nästa söndag
läste upp på predikstolen, att "natten mellan ... hade obehörige
tjufvar brutit sig in i en lada, tillbörig husbonden, ärlige och väl-
förståndige N. N., och der bortstulit åtskilliga säckar, 0. s. vV.,
hvilket allt, m. m. m. m." Men för sådant smått gnabb "bröder
emellan" hade man sällan några öron. Deremot funno vederbö-
rande någon gång nödigt att för struntsaker anställa mycket väsen
med högtidlig uppståndelse, såsom när ett pund sjöskadad hampa,
er tom kagge eller några ljusstumpar under händerna försvunnit;
och det var med anledning af slika smällar med löst krut, som en
gammal bonde i När, efter kungörelsen derom i alla kyrkor, ut-
ropade: "hm, herrarne lysa efter taljljusen; jag tycker att ljusen
lysa efter herrarna!" Likaså var det med de väl betalda skjuts-
bönderna, som fortskaffade genom landet de hemliga fororna af
allehanda strandgods och hvilka stundom kunde sporräckas hela mi-
larna genom kaffebönor och annat, som dråsat ur balarna på lands-
vägen, eller genom de våta fiäckar här och der af något spill, som
starkt luktade af rom eller andra goda saker; ty man måste ju i
kylan ha’ någon vederqvickelse af det tunga lasset! Som utliggare
från olika kontor ofta sinsemellan ifrigt täflade i samma förmån-
Hga strandningstrakt att utesluta sina motståndare samt genom pen-
ningar och stora löften locka manskapet på sin sida, uppstod stun-
dom en så häftig ilska mellan partiorna, att ingen i hela socknen
vågade hysa under sitt tak en fruktad medtäflare ur motsatta lägret.
Allt sådant stärkte ingalunda folkets sedlighetskänsla eller be-
greppet om rätt och orätt. Något hvar visste ganska väl, att det
var. rätt farligt vara med om sådant arbete; och många strandboar
tilläto aldrig sig sjelfve eller de sina deltaga i sådana illaluktande
värf, hvilka ’allt hederligt folk afskydde, seende med förakt dem,
som riktade sig på en så syndig handtering. Detta sinnelag af
redlighet framskymtar också i folksägnen: engång, då en stor fora
med många lass strand-hampa drog fram, stannade plötsligt på
släta vägen det första lasset och dermed hela» raden, och, ehuru
man med piskorna hårdt dref på hästarna, stodo de orörliga, bara
svetta.les, så att skummet betäckte dem och darrade samt slutligen
stallade blod. Då tog förmannen betslet af en häst, såg genom
det och varsnade så nere i diket åtta stycken små fålk ielfvor),
som gråtande drogo och sköto för sig en handslång liten vagn,
höljd med ett svart bårtäcke, hvars fransar släpade efter på mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
