Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Strandens Sagor, en runa från Gutarnes ö af P. A. Säve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRANDENS SAGOR. 185
eller främlingens, hvarigenom allt det blir en omöjlighet för vrak- . Å
plundraren att uppträda med de forna skamlösa vanorna. Dock
kan det väl hända, att ännu någon gammal industririddare, en af
dessa samhällets svartnade eldbränder, sitter ensam, tyst och ned-
hukad i skamvrån på sina hoproffade skatter, hvilka aldrig haft
någon välsignelse eller nånsin gått i tredje mans led, och tänker
på "de gamla goda tiderna, då folk kunde något förtjena’, under
det att han bara djupsuckar öfver de många "nya påhitten" med
båkar och bergningsångare vid alla stränder; och tyngst är det
när den gammalmodige herrn, allt oaktadt, till sist eger intet, ja ej
ens kan kasta en trösteskärf åt gamla hejdukar, som påminna om
forna tjenster och som derigenom blifvit olycklige.
— — ——
Sådana: äro strandens sagor på Gotland, utvuxna som de
äro ur ortens läge samt hårda och dåliga herrars våld eller före-
syn allt från forntiden och in till våra dagar; derföre ha de ock
stundom dånat så som ur stormluren och innebära många mörka
runor, hvilka tala om de vilda bragder, som öboarne foriom-
dags öfrvat med mer eller mindre kalt sinne och tung hand. Men
mycket har härstädes skett och måste i gamla tider här ha händt,
som blott kunnat ske vid de dunkla stränderna af en dö, såsom
Öland eller Gotland, men som deremot aldrig kunnat fresta ett :
hårdt sinne t. ex. uti Härjedalen eller Nerike; må hvarje landsort
ärligt skåda ner i sin egen forntid! TI alla fall har det oftast varit
blott vid Gotlands yttersta slut-ändar, samt vanligast vid dess
östra kust, som de beryktade strandningsidrotterna öfvats, under
det att våra s. ’k. Uppländingar, eller åkerbruksfolket inne i
landet, aldrig deltagit i dessa äfventyr. Dock lär väl aldrig egen-
nyttan och roflystnaden komma att helt och hållet öfvergifva jor-
den. Nu är det emellertid längesedan här andra seder; folket är
godt och hedersamt: hvem kan väl neka det? — Under det att en
hvar hederlig menniska afskyr all orättfärdighet och önskar de
brottsligas upptäckande samt lagliga näpst, är det mycket samvets-
löst af dem, som, utan att känna ortens forntid eller besinna or-
tens läge och många andra omständigheter, af inskränkt begrepp
eller orent sinne, genom allehanda tanklösa yttringar och obevista an-
klagelser förorätta enskilde och kasta skugga på en hel landsort
samt derigenom komma att inför hela verlden nedsätta vårt ärorika
fäderneslartds kredit, heder och samfolkliga styrka. Men Gotland
har, som sagdt, dess värre många smädare, hvilka, af missnöje på
andra håll, här slagit sig ner och må ganska bra, men, ej olika
skrikiga strandfoglar som hvarken duga på sjö eller på land, här-
städes bara rata och förkasta allt samt tyda allt till det värsta och
sprida öfverallt ut dessa sina lösa tycken. Derföre är det dess-
mera och städse en medborgerlig pligt, att, så godt man kan, for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
