Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Skönliteratur - Ljunggren: Smärre Skrifter af —m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skönliteratur.
Smärre Skrifter at Gustaf Ljunggren 1. Lund. 1872.
Den författare, som på senare tider med största framgång ar-
betat på den resonnerande literaturhistoriens område, är tvifvels-
utan Prof. Ljunggren. Han har i "Svenska Dramat intill slutet af
sjuttonde århundradet" skänkt oss ett källverk af uttömmande be-
skaffenhet, der den allsidiga forskningen och den fina framställnvin-
gen gå hand i hand; han har i sin monografi öfver Bellman med
kärleksfull noggranhet sökt följa på spåren alla skiftningar i tanke
och känsla hos den store skalden, och han har tid efter annan i
s, k. akademiskt tryck offentliggjort smärre uppsatser, dem han nu
samlade öfverlemnat åt den stora allmänheten.
Af dessa äro de tre första tvifvelsutan de vigtigaste. Deras
ämnen äro hemtade från en tid, som ligger vår egen för nära, för
att ännu kunna hafva blifvit föremål för en fullständig och opartisk
granskning, sådan som här kommit ett par af hennes -vigtigaste
frågor till del.
Atterbom har i "Lycksalighetens öv dels sökt lemna en fram-
ställning af sin egen poetiska verldsåskådning, dels inflätat några
de skönaste alstren af en lyrisk begåfning, som åtminstone inom
vår literatur torde ega få sina likar. Från denna sida torde han
för hvarje älskare af svensk vitterhet vara väl känd; den förstnämda
deremot lider onekligen af ett visst dunkel, som lagt hinder i vägen
för ett verkligt tillegnande af densamma. Försök still förklaring
hafva ej fattats; men oss synes, som skulle hr L. vara den förste,
som sett frågan från den riktiga sidan.
Af huru stort intresse det än må vara att till vissa principer
söka återföra de rika skiftningarna i Atterboms konstnärsfantasi, så
tro vi dock, att det endast ges en synpunkt, hvarifrån en sådan be-
traktelse får sin verkliga betydelse, och det är den historiska. Det
är bekant, huru A—Ss hela bildningsgång hufvudsakligen bestämdes
af impulsen från den nyromantiska skolan i Tyskland. ’ Han egde
visserligen för mycket begåfning att förlora sin individualitet, och
särskildt på äldre dagar visade han sig genom sina studier af andra
folks vittra utveckling hafva skärpt blicken för det egendomligt
nationela i vår egen; men sin ungdoms kärlek till Tieck, Schleg-
larne, Novalis m. fl. bibehöll han dock alltid. Sjelfra idén till och
formen för sitt verk har han ock otvifvelaktigt hemtat från tyska
föregångare. Hr Lj. har nu med konstförfaren hand lagt i dagen
de trådar, som bilda inslagen i denna väf; han har visat, för hvad
Atterbom står i skuld till sina förebilder, men han har ock visat,
hur den svenske skalden i uppfattningens storhet och framställnin-
gens idealitet kanske står före dem. 9Stödd på dessa säkra grun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
