Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svenskt fornspråk och fornsvensk literatur: Svenska fornskriftsällskapets Samlingar af —e—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 FORNSVENSK LITERATUR.
mande intrycken. För folket likasom för den enskilde är det syn-
nerligen vigtigt att bevara den andliga sjelfständigheten samt att
så upptaga och bearbeta det utifrån tillegnade, att den individuella
egendomligheten icke uppoffras.
För att. kunna rätt uppfatta ett folks skaplynne, är det af
nöden att noga gifva akt på dess lifsyttringar äfven under äldre
skeden af dess tillvaro. Så vidt som folkets gamla literatur är
egnad att i detta afseende sprida ljus, äro de literära minnesmär-
ken, hvilka från vår forntid blifvit åt oss bevarade, värda trogen
vård och noggrant studium. I den gamla literaturen träder våra
förfäders ande oss till mötes, det är här vi få kunskap om det
sätt, hvarpå de känt och tänkt, huru de uppfattat den andliga och
sinliga verlden, hvad de utfört och verkat. En särskild uppmärk-
samhet måste denna literatur vidare påkalla såsom källa för kun-
skapen om vårt språk i dess äldre skick. Till det dyrbaraste af
det arf, vi från våra fäder mottagit, hör utan tvifvel vårt språk.
För folket är det en dyr pligt att vårda och hägna detta arf, att
bevara språkets renhet och aflägsna sådant, som kan bidraga till"
att vanställa det. Detta kan dock icke ske utan kännedom om
språkets historia. Det nu varande språket sammanhänger på det ’
närmaste med det forna och har i detta sin grund. Endast genom
aktgifvande på fornspråket kan det lyckas att urskilja hvad som i
nutidens språk är inhemskt och ursprungligt från det som är ut-
ländskt långods, hvad som är med språkets art och skaplynne för-
enligt från det deremot stridande. Vårt gamla språk är för öfrigt
i och för sig såsom en vigtig yttring af våra förfäders andliga lif,
äfven utan omedelbar hänsyn till det nyare, värdt ett omsorgsfullt
studium.
Den stora vigt och betydelse, som vår fornliteratur för oss
eger, har här tidigt nog blifvit insedd. Redan under sjuttonde år-
hundradet, då en liflig håg för vården af fäderneslandets minnen
vaknade och dess forntid började att från olika sidor med ifver
studeras, verkade flere af en varm fosterlandskänsla ledde män med
oförtrutet nit för att göra skrifter från vår medeltid kända och
tillgängliga. Särskildt må här erinras om Messenius, Bure, Stjern-
hjelm, Hadorph, Arrhenius (Örnhjelm). Utan tvifvel uträttade
denna verksamhet ej ringa gagn och bidrog att i åtskilliga hänse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
