Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svenskt fornspråk och fornsvensk literatur: Svenska fornskriftsällskapets Samlingar af —e—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNSVENSK LITERATUR. 225
kunna så väl de af Schlyter och Collin utgifna lag-editionerna som
de genom Fornskrift-Sällskapets försorg utkomna upplagorna af
medeltidsskrifter i de flesta fall begagnas med samma säkerhet som
handskrifterna. Då dessa dels kräfva mycken tid och möda för
att läsas, dels endast för ett fåtal äro tillgängliga, inses lätt, hvil-
ken tjenst genom deras offentliggörande blifvit gjord hvar och en,
som vill inhemta närmare kännedom om vårt fornspråk. Det rika
material; som de Schlyter-Collinska lag-editionerna och Fornskrift-
Sällskapets skrifter innehålla, har också visat sig vara af stort
gagn vid undersökningar på det språkliga området; sålunda citeras
de ställen, som i Rydqvists för vår språkforskning epokgörande
arbete: Svenska språkets Lagar, anföras ur fornsvenska urkunder,
till större delen efter upplagor tillhörande någon af dessa samlingar.
Närmast påkalla också de skrifter, med hvilka vi nu särskildt sys-
selsätta oss, vår uppmärksamhet genom den upplysning, de lemna om
vårt språk under medeltiden. Några allmänna anmärkningar öfver
den språkform, som möter i våra medeltidsskrifter torde derför här
vara på sin plats.
Såsom kändt är, £todo de nordiska folkens språk under me-
deltiden hvarandra mycket nära, och den likhet, de förete, är så
stor, att de kunna betraktas såsom endast dialekter af ett gemen-
samt tungomål. Af dessa har den, som tillhörde Norge och Island
(Norrena) den äldsta och rikaste litteraturen samt utmärker sig
i allmänhet genom större ålderdomlighet och mera helgiuten form
än de andra; de äldsta bevarade, på densamma affattade skriftliga
minnesmärken äro från slutet af tolfte århundradet +). Långt se-
nare framträder begynnelsen till en svensk bokliteratur. Om man
frånräknar runinskrifterna, är det icke förr än från slutet af 1200-
talet, som vi hafva någon på svenska affattad skrift; denna utgör
dock en afskrift af ett original, som, åtminstone till största delen
+) Norrcena-literaturens uppkomst och utbildning tillhör hufvudsak-
ligen Island, likasom också det gamla språket, hvilket i Norge snart un-
dergick stora förändringar, här bibeböll sig uti till det mesta orubbadt
skick. Språkformen är i de fornnorska och i de fornisländska hand-
skrifterna i det hela den samma; vissa olikheter, förnämligast i fone-
tiskt hänseende, till någon del äfven på ordböjningens, ordfogningens
och ordförrådets område, förekomma dock.
Svensk Tidskrift, 1873, 3:dje Häft. 15
KJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
