Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 ARKEOLOGI.
så väl i företalet som upprepade gånger i den egeutliga afbhand-
lingen. Han afvisar bestämdt hoppet att komma till en säker kun-
skap om de äldsta kulturförhållanden genom historiska "dokumen-
ter" och vill deremot uteslutavde hålla sig till fmonumenterna”
(sid. IV). Om de slutsatser beträffande folkens slägtskap, till hvilka
språkforskningen har kommit på analytisk väg, nämner han alls
intet, och man får väl derföre taga för gifvet, att han ej tillmäter
dem någon större betydelse. Hela arbetet hvilar på den förutsätt-
ningen, att arkeologien helt och hållet är en vetenskap, som sys-
selsätter sig med materiella föremål och kan nå sitt mål uteslutan-
de gerom en sorgfällig iakttagelse af de yttre formerna och orna-
menten hos fornsakerna. Ett sådant åskådningssätt erbjuder sig
otvunget för en naturforskare, fullt förtrogen med zoologiens ut-
vägar att bland massan af tillfälligheter urskilja de väsentliga kän-
netecknen för arten eller slägtet. Men fornsakerna hafva icke, likt
naturvetenskapens föremål inom den oorganiska eller organiska na-
turen, sin betydelse i och för sig sjelfva, utar endast för så vidt
som de hänvisa på en mensklig ande, som bestämt deras skapnad
och tryckt sin prägel på dem. Huru mycket man än må hylla
åsigten om deras sjelftillräcklighet, måste man dock stanna just
vid de vigtigaste punkterna i undersökningen, för att se sig om
efter hjelp af andra forskningsgrenar, hvilka också sysselsätta sig
med menniskoandens historia. Härigenom betingas den skenbara
inkonseqvens, som förmår prof. Nilsson att i den hebreiska och
grekiska literaturen uppsöka stöd för sina påståenden. Detta sker
dock endast undantagsvis, och såsom ett bevis bland flera derför,
att han tillerkänner de historiska vittnesbörden endast en under-
ordnad vigt, kanu anföras, att han betraktar Josua bok såsom en
tillförlitlig auktoritet i fråga om kulturtillståndet omkr. 1450 f. Kr.
(sid. 51), ehuru denna bok af de fleste orientalister anses vara
skrifven många århundraden senare.
Deremot synes han fästa större tilltro till <folktraditionerna",
hvilka han räknar till fornkunskapens fakta” (sid. IV). På de-
ras utsago grundar han till stor del sitt kapitel om ’"Bronsålders-
folkets gudadyrkan i Skandinavien". Öfverallt der allmogen talar
om en "Ballersten< eller ’Baltasten", der stafvelson "Bal" eller
något liknande ingår i ställets namna, finner han spår af en blodig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
