- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / 1873 /
247

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARKEOLOGI. 247

Baalskult, och till och med våra oskyldiga midsommarseldar äro
kanske, när allt kommer omkriog, minnen af de asiatiske främ-
lingarnes vansinniga orgier (sid. 95). Allt detta må lemnas der-
hän, ehuru det förefaller som om filologien från sin ståndpunkt
kan hafva åtskilligt att invända emot identifieringen af "Baal" och
«Baldert, Måhända är det icke heller blott <ovetenheten", som
tager sig friheten att betvifla "dessa något olika gudanamns fuli-
komligt lika kult" (sid. 94), äfvensom att det var just "Odin, som
införde Walballakulten< (sid. 95). Det är också sägner, som hafva
lemnat materialet till författarens kapitel om "Bronsfolkets Läder-
penningar". Intet enda dylikt "mynt" finnes i behåll, men förf. har
hört berättas om fynd af "åtskilliga lappar af läder, försedda med
metallnaglar" (sid. 140). Äfven dr Hildebrand har talat med en
person, som hittat en läderpong", men på denna pjes sutto "fyra
nitnaglar af silfver" (Antiqv. Tidskr. f: Sv. TII, sid. 17), hvil-
ket genast visar, att den har intet att göra med bronsåldern, då
silfret var okändt. Hvartill dessa läderbitar hafva tjenat, är na-
turligtvis mycket svårt att säga, så länge intet nytt fyud har blif-
vit gjordt och omsorgsfullare tillvarataget. Men att de icke kun-
nat tjenstgöra såsom mynt, tör man väl på allmänna grunder våga
påstå. Intet folk har begagnat till värdemätare något, som icke i
dess ögon hade ett betydligare värde i och för sig. Får man sätta
tro till notisen om Kartagernas lädermynt i Aeschines (Pseudo-
Platos) ’"Eryxias" Kap. 17 (åberopad af prof. Nilsson, sid. 138),
måste detta, såsom förf. säger, uppfattas såsom "polletter", som vid
anfordran inlöstes af utfärdaren. Likaså förhåller det sig med de
äfven anförda (sid. 143) "läderpolletterna, gjorda af tjockt sullä-
der och under 15:de och 16:de hundratalet använda som arbets-
polletter vid jernbruk och koppargrufvor i det öfra Sverige”. Men
dylika kredittecken förutsätta nödvändigt tillvaron af verkligt mynt.
Då man ej har upptäckt prägladt guld eller silfver från bronsål-
dern, har man väl lof att vara något misstrogen i fråga om deras
«hanknoter” och "vexlar"t. Hade de omtalade läderlapparne såsom
zen konventionel värdemätare", ett slags oinlösbara bons du tré-
sor, ”kurserat inom ett bestämdt distrikt och haft sitt gifna värde,
icke af det ämne, hvaraf de bestått, utan förmodligen af den stäm-
pel, antydande den myndighet, som utgifvit dem” (sid. 137), så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:16:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1873/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free