Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK LITERATUR. 263
få af revolutionens söner och samtida, som lärt något af densamma.
Men den gamle ser tingen något annorlunda, än den som ynvgre är,
och från tronen ter sig ej allt så som för deras blickar, hvilka stå
nedom. Mycket skulle helt visst sett annorlunda ut, månget miss-
förstånd aldrig funnits, om Karl Johan kunnat tala till svenska fol-
ket på dess eget tungomål, om han sjelf kunnat med egna ögon
se och döma, i stället för att bero af sin omgifning.
Att det skulle komma till någon sammanstötning mellan ho-
nom och de liberala tendenserna, var väl mindre underligt. För
den starka viljan och det medvetna snillet är ej alltid lätt att finna
gig i en beroende ställning, och gäller det i andra förhållanden.
torde det gälla än mer om regenten i ex inskränkt monarki. Der
fordras stor sjelfuppoffring, en lefvande känsla af pligt och rätt,
en ej ringa grad af sjelfbeherrskning för att vandra den smala och
branta stig, som författningen utstakar, utan att någon gång för-
lora jämvigten. Men hur mycket svårare skulle det då ej vara
för en man, som varit en af ledarne i den stora koalitionen, som
med stolt sjelfkänsla kunde erinra sig, att hans svärd och politiska
snille i förening lyft Sverige från undergångens djup till en ånyo
fast och aktad ställning, att efter freden nedstiga till våra små för-
hållanden, finna sig i den bundna ställning, som statsskicket anvi-
sade. Det gick honom på visst sätt, som det i England gick Wil-
helm Il efter freden i Rysvijk; de män, till hvilkas vink Europa
lystrat, måste mer än en gång, stundom med förödmjukelse, under-
ordna sin vilja under den lagstiftande församlingens.
Karl Johans ställning var dock i mycket olika den engelska
konungens, ty svag var Sveriges riksdag efter 1814, äfven i jäm-
förelse med Englands parlament efter 1689, och för Sveriges folk
var konungamakten ännu något personligt, höjdt öfver alla andra
makter. Och härtill kommo andra faktorer, af hvilka några kan-
ske för litet beaktats: såsom först förvaltningstraditionerna från
enväldets tid representerade af en embetsmannakår, hvilken visser-
ligen kunde, såsom frihetstiden visat, göra opposition, men dock
nu i regeringens makt såg sin egen; vidare den dermed samman-
hängande bristen på sjelfstyrelse, denna skola för det politiska lif-
vet och säkraste värnet mot revolutionens kastningar mellan ytter-
ligheter; vidare riksdagens egen sammansättning, som förlamad”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
