Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 HISTORISK LITERATUR.
dess kraft gentemot regeringen och, för hvarje år som gick, gjorde
den till ett allt mindre egentligt uttryck för landets tänkesätt.
Och slutligen saknade det fria ordet, den fria församlingsrätten fullt
erkännande, förutan hvilka den politiska friheten aldrig slår starka
rötter. I omgestaltningen af dessa förhållanden ligger förklaringen
till den oerhörda skilnad i utvecklingens snabbhet, som karakteri-
serar tiden före och efter 1844. Men gåfvo dessa förbållanden
regeringen ett friare verksamhetsfält, en större kraft till motstånd,
så hafva de ock bidragit att göra kollisionen starkare; det nya
har icke alltid kunnat framgå på lugn väg ur författningens eget
utvecklingsarbete, utan stundom måst i trots af förhållandena bryta.
sig fram, under häftig strid och derför med ojämna steg och ej
utan öfverdrifter.
Härpå gifver oss författarens teckning af 1823 års riksdag
ett exempel. Huru svag visar sig icke riksdagen genom ståndens.
splittrade intressen och tunga former? Huru ofta skjuter ej op-
positionen förbi målet och förfelar sin kraft, derför att den, som
mellan riksdagarna af pressens tvång och statens förmynderskap
hindrats att finna sin naturliga afedning i det offentliga meningsut-
bytet och göra sin. politiska uppfostran i vården om mindre ange-
lägenheter, nu tvingas att på en gång urladda sig allt hvad som
samlats af missnöje? Huru ofta arcgriper den ej derför på orätt.
plats och skadar både sig sjelf och ännu mer saken? Det torde
kanske äfven för vår tid ej sakna sin lärdom att spegla sig i flydda
tiders misstag; vi tro, att få saker äro för en sund statsutveckling
så skadliga, som denna oklara, ofta blott negativa opposition, hvil-
ken hämmar, utan att förbättra. — Å andra sidan är det beteck-
nande för oppositionens barndom, att Hartmansdorff, konservatis-
mens blifvande pelare, ännu kunde göra gemensam sak med dem,
som angrepo regeringen. Om han lefvat under Gustaf III, hade
han säkerligen varit bland de främste motståndarne mot regerin-
gen vid 1786 och 89 års riksdagar; ännu 1823 hade han en fot
qvar i det liberala lägret; några år efter stod han på motsatta si-
dan. Iotet kan bättre erinra oss om, huru mycket tiderna för-
ändrats.
Mesta uppmärksamheten af allt i det föreliggande arbetet
ådrager sig ovilkorligen författarens utredning af den en gång så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
