Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK LITERATUR. 265
ryktbara skeppshandeln; den slöja, som höljt den, men ock van-
ställt uppfattningen, är till största delen afiyft; kanske torde dock
ett och annat ännu tarfva förklaring. Saken var från början en
ren affär, hufvudsakligen uttänkt och genomförd af den bekante
gunstlingen, grefve Cederström, som härvid drefs af en i sig högst
berömvärd ifver för flottans förbättrande, hvartill dessa försäljnin-
gar skulle genom sin stora vinst bereda rikliga medel. Det var
ock sakens ekonomiska fördel, som förmådde Karl Johan och stats-
rådet att så obetingadt ingå på densamma. Men den hade dock
från början sin politiska betydelse, derför att svenska staten sålde
sina krigsfartyg till republiken Kolumbia, som den ännu ej erkänt
och som låg i öppet krig med sitt gamla moderland Spanien. Vis-
serligen hette det officielt, att fartygen såldes till ett engelskt han-
delshus, som ämnade använda dem till kofferdifart, men ingen, all-
raminst svenska regeringen, var okunnig om deras verkliga be-
stämmelse. Det beböfdes derför blott, att heliga alliansens måls-
män, som man väl kunde vänta sig, antogo sig Spaniens sak, för
att den "oskyldiga" affären skulle blifva till en allvarsam politisk
fråga. Så skedde ock, men dermed var Sverige försatt i den obe-
hagliga ställningen att antingen nödgas förödmjuka sig för Allian-
sen eller ock låta den sjelfförskyllade brytningen fortgå kanske till
ett vådligt krig mot en sådan öfvermakt. Man måste gifva efter,
svälja förödmjukelsen och dessutom hålla till godo med en ej obe-
tydlig förlust, i stället för den vinst, hvarom man gjort sig för-
hoppning.
Frågar man nu, hvems skulden var för denna snöpliga affär,
så finner man, att den var mångas. Cederström bär största skul-
den, ty han dref den genom alla instanser, så att säga, utan att
akta på någonting, ej ens på de former, han både för sin och sta-
tens skull varit skyldig att iakttaga. Men de öfriga statsråden
dela med honom ansvaret för att icke hafva haft blicken öppen
för affärens politiska betänkligheter. Det är märkligt nog, att vid
ingendera försäljningen yttras något i statsrådet om den saken; ty
vid andra tillfället hemställer det blott, om den politiska ställnin-
gen vore sådan, att man utan fara kunde minska flottan, och åt-
nöjer sig med konungens försäkran om den politiska horisontens
molnfrihet. Men ingen ifrågasätter, att handeln som sådan kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
