Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kyrka och Stat i nittonde århundradet. II. af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET. 271
ven för den primära undervisningen gjordes stora ansträngningar
från statens sida. Det var dock icke att tänka på att med ens
borttaga det kyrkliga skolsystemet: 8000 klerker och 3000 nunnor
ledde ännn 1866 undervisningen för vida största delen af landets
barn. Man begynte nu att tala om kunglig reformering af kyr-
kan, om försök att åstadkomma äfven religiösa reformer o. s. v. och
framstegspartiet var dervid ej minst ifrigt. — Men det fans i det nya
italienska rikets politiska ställning något, som alldeles särskildt ålade
regeringen en politik, sådan som Cavour formulerat den i sitt tal
af 25 Maj 1861. Man hade ju framför sig den uppgiften att förr
eller senare försona Italiens anspråk med den katolska kristenhetens,
rikets politiska helgjutenhet med påfvens kyrkliga suvärenetet; man
måste, för att vinna Rom, nödvändigt låta sig angeläget vara att
betaga Europas katolska stater ända till den minsta farhåga för
att kyrkans öfversta styrelse kunde blifva ett organ för italiensk
politik. Och de principer, som faststäldes för förhållandet till Roms
påfve, dem kunde man svårligen undgå att vidhålla äfven vid re-
glerandet af statens ställning till den italienska delen af romerska
kyrkao. Efter Roms eröfring och vid uppgörelsen med den påfliga
stolen hafva också, under ständigt åberopaude af Cavours program,
för hela Jtaliens kyrka grundsatser blifvit faststälda, som uppenbar-
ligen åsyfta att så vid ’möjligt lossa alla band mellan kyrka och stat.
De skrankor, som i de forna småstaterna, i Toscana och Neapel så
väl som i Sardinien, efter josefinska och napoleonska principer om-
gärdade och bundo den kyrkliga makten, äro upprifna. Garanti-
lagen af d. 13 Maj 1871 har upphäft såväl placet som recur-
sus ab abusn, såväl statens nominationsrätt som den biskopliga
embetseden till konungen. — Den nya statsrätten”) lär sålunda be-
+) Den bästa redogörelse för de kyrkliga förbållandena i Italien, så-
dana de gestaltat sig från 1861 till 1871 och för grundtankarna i rege-
ringens politik, lemnas i en nyligen utkommen brochure: Der Katboli-
cismus und der moderne Staat, (Berlin 1873), hvilken, efter inre kriterier
att döma, måtte vara skrifven af någon italiensk statsman, som deltagit
i dessa årens händelser. Hvad författaren anför har dock ej fullständigt
hemul af den nämda garantilagen, och det har ej varit mig möjligt att
erhålla närmare kännedom af alla de nyaste förfa tningarna. Fried-
berg, i sitt förträffliga arbete »Die Gränzen zwischen Kirche und Staat>
(tre delar. Berlin 1871—72) redogör mycket knapphändigt för de senaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
