Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET.
trakta den katolska kyrkan såsom en fullt sjelfständig privat kor-
poration, i alla förhållanden till staten underkastad allmänna lagens
bestämmelser om föreningar. Den känner framförallt intet preste-
stånd såsom sådant, endast statsborgare, inga för klerus specifika
vare sig rättigheter eller skyldigheter, friheter eller förbindelser.
Ingen är förhindrad att aflägga löften om allehanda lefvernets ren-
het, men inför staten och dess lagar ega dessa löften ingen giltig-
het. Ingen :förmenar kyrkan att för allehanda förbrytelser ålägga
kyrkliga straff, men staten har med dessa straff intet att göra,
lånar icke sin arm till deras exekution, mottager icke vad från
kyrklig domstol, men tillåter naturligtvis ej heller att dess domar
på något sätt kränka det statsborgarne tillförsäkrade skydd till per-
son och egendom, utan att sådana "juridiska" påföljder blifvit stad-
gade af verldslig domstol. Kyrkan må sålunda t. ex. förbjuda
prester och munkar att träda i äktenskap, vägra dem sin vigsel och
belägga dem med bann, men inför statens embetsmän ega dessa
personer att utan något hinder, såsom andra medborgare, ingå äk-
tenskaplig förbindelse, och inför staten äro dessa äktenskap full-
giltiga i alla sina konseqvenser. Kyrkan må straffa sina tjenare
med suspension eller exkommunikation, derom sköter staten icke och
känner ej någon följd deraf; mon med böter eller fängelse kan kyr-
kan lika litet som någon annan privat korporation bestraffa den
som är italiensk medborgare.
Å sin sida tyckes staten deremot vilja afstå från hvarje slags
inblandning i kyrkans inre angelägenheter. Påfvens rätt att utnämna
biskopar, biskoparnes rätt att tillsätta kyrkoherdar erkännas obe-
tingadt?). Enär biskoparna ej äro statens embetsmän, frikallas de:
italienska reformerna, men meddelar i original sjelfva garantilagen. För
öfrigt bar Bonghi i Revue de deux Mondes, I Maj 1873 meddelat en
uppsats om »Italien och påfvedömet», hvilken bekräftar den nyssnämda
brocburens uppgifter. »Annuaire des deux Mondes» och »Europäischer
Geschichtskalender» hafva äfven lemnat något materiel för nedanstående
teckning.
+) Garantilagen säger i Art. 14. »É fatta rinuncia dal Governo al
diritto di Legazia Apostolica in Sicilia, ed in tutto il Regno al diritto
di nomina o proposta nella collazione dei benifizi maggiore.» Häri inne-
fattas antagligen afsägelsen af all den rätt staten förut egt vid tillsätt-
ning af kyrkliga embeten, - såsom den nämnde förf. påstår. Särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
