Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kyrka och Stat i nittonde århundradet. II. af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET. 277
liksom alla andra privata samfond, mottaga sin rätt af det su-
veräna rättssamfundet. Men det är just detta som den katol-
ska kyrkan förnekar. Det saknas visserligen icke exempel der-
på, att det klerikala partiet i senare tider, särdeles under liberala
författningskriser, till förmån för "kyrkans frihetv högt åberopat
den moderna statsrättens grundsatser om associationsfrihet. Så ta-
lade på 1830-talet episkopatet i Belgien, så talade 1848 de tyske
biskoparne till Frankfurterparlamentet och 1871 centrumspartiet
till den tyska riksdagen; så ser man ännu v. Ketteler och hans
medbröder i brochurer, herdabref och gemensamma protester före-
hålla den moderna statens målsmän deras inkonseqvens, derutinnan
att de förneka Roms kyrka den frihet, som de utan tvekan för-
unna hvarje industrielt bolag och hvarje arbetareassociation. Men
deraf får man naturligtvis ej draga den slutsatsen, att samme män
i något hänseende vilja ställa sin kyrka och dess frihet i paritet
med dylika tillfälliga och privata samfand och deras frihet; lika litet
som man af den helige fadrens klagomål öfver vissa protestantiska
länders religiösa ofördragsamhet mot katolicismen får hemta den
föreställningen, att samma autoritet anser religiös fördragsamhet
vara en den katolska kyrkans pligt emot andra. I ena som i an-
dra fallet gäller det blott att göra sig till godo hvad som möjligen
kan öka den katolska kyrkans rätt, utan att sådant i något hän-
seende må prejudicera till åtagande af särskilda förbindelser och
pligter. Sanningen är, såsom de katolske biskoparne i Österrike
år 1849 yttrade i en till regeringen stäld remonstrans, att "den
katolska kyrkan måste protestera mot en uppfattning, enligt hvilken
hennes bestånd och lagstiftning skulle vara den verldsliga maktens
förfoganden underkastade, i samma mening som sådant är fallet med
industriela föreningars bestånd och statuter” eller såsom alldeles
nyss, i Juni månad 1873, det preussiska episkopatet svarat sin rege-
ring, att den katolska kyrkan såsom instiftad af Herren sjelf icke
kan ställa sig statens lagar och rättsgrundsatser till efterrättelse.
Och till yttermera visshet hafva vi ju den ofelbare påfvens ord
derpå, att "kyrkan besitter sina egna och oafytterliga rättigheter,
henne gifna af hennes gudomliga stiftare”"; att "staten icko eger
bestämma de gränser inom hvilka hennes rättigheter få utöfvas" ; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
