Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET.
de mest liberale statsmän kunna anse med sin teori öfverensstäm-
mande. Allt hvad kyrkan dekreterar är gifvet sub geternitatis
specie och ovilkorligt förbindande vid vite af salighetens förlust.
Men objektet för kyrkans lagstiftning är den menskliga varelsens
totalitet ; hon omfattar strängt taget hela menniskans personlighet.
Suverän som hon är, erkänner hon intet område af mensklig verk-
samhet eller tillvaro såsom undantaget från sin domsrätt. Tron
och sederna"” utgöra enligt den häfdvunna terminologien. området
för hennes absolut förbindande makt, och historien har nogsamt
visat, att ”tron-och sederna’ omfatta alla menskliga förhållanden.
Staten vet alltså, att i det suveräna kyrkliga samfund, åt hvilket
han skulle medgifva den fullständigaste frihet, har han pen jämlike
hvilken herrskar öfver hans undersåtar med en makt, som sjelf icke
erkänner några gränser, hvilken för dem lagstiftar med en myndig-
het, som ej vet af några undantag, och hvilken icke medgifver, att
individen som statsborgare är något annat än individen som katolik.
Staten skall veta, att denna sjelfständiga suverän, om den för till-
fället erkänner det borgerliga samfundet såsom sig sidoordnadt och
icke tager direkt befattning med verldsliga ting, likväl åt sin egen
lagstiftning förbehållit suprematet vid konflikt mellan verläslig och
kyrklig lag; att denna suverän ännu i dag fordrar som ovilkorlig
rätt, att statens lagar öfverensstämma med kyrkans, att de ej till-
låta något som kyrkan förbjuder; och att hon ännu i dag betrak-
tar som en irrlära den satsen, att furstarne ej blott äro undantagna
från kyrkans jurisdiktion utan äfven i fråga om gränserna för
denna jurisdiktion kunna fälla utslaget. ")
Man finner lätt, att i dessa satser, ännu i våra dagar sank-
tionerade af den katolska kyrkans öfverhufvud genom allokutioner
+) Syllabus fördömer följande åsigter:
XLI, In conflictu legum utriusque potestatis ins civile praevalet.
LIV. RBReges et Principes non solum ab Ecclesie jurisdictione eximun-
tur, verum etiam in queestionibus jurisdiectionis dirimendis superiores sunt
Ecclesia.
LVI. Morum leges divina baud egent sanctione, minimegque opus
est ut humane leges ad nature jus conformentur aut obligandi vim a Deo
aceipiant.
LVII. Philosophicarum rerum morumque scientia, itemque civiles
leges, possunt et debet a divina et ecclesiastica autoritate declinare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
