Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Kyrka och Stat i nittonde århundradet. II. af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET.
det dröjde ej länge, förr än denna myndigbet utvecklade sig derhän,
att äfven i de rent inre kyrkliga angelägenheterna, i diseiplinar- och
förvaltningsmål, parlamenten mottogo vad från kyrklig myndighets
beslut, reviderade och upphäfde desamma och sjelfva exseqverade
sina «egna, — konungens kassationsrätt ensam förbehållen. Det var
sålunda parlamenten, som ej blott läto bränna påfliga bannbullor
och utfärda arresteringsorder mot påfliga nuntier, utan äfven mot
franska biskopar använde tvångsmedel, af böter och fängelse, då de
bannlyst statens embetsmän för deras tjeusteutöfning; och oupp-
hörligt förekommo fall, då parlamenten ingrepo i biskoparnes di-
sciplinära förfoganden rörande prester eller vid af dem mot enskilde
utfärdade exkommunikationer. De åberopade sig på konungens
rättsskyddande makt för att taga kännedom om de fall, då prest
vägrade sakramentet eller kyrklig begrafning och bestraffade sådan
vägran, om den befans vara ogrundad, såsom "injurie" med fän-
gelse, afsättning eller suspension. Likaså ingrepo parlamenten i
äktenskapsmål, i tiondeärenden, i frågor om upprättande af klo-
ster, kyrkor och ordnar, om beneficiernas inkomster och änvu mer
i frågor om deras besättande; de förforo med stränghet mot pre-
ster, som i sina predikningar förkunnade upproriska eller eljest olag-
liga grundsatser. Kyrkan protesterade och remonstrerade mot hvad
hon ansåg vara "”abus énorme de kF’appel comme d’abus’, ehuru hon
för öfrigt, för så vidt fråga var om den gallikanska kyrkans för-
hållande till Rom, visst ej ogillade detsamma; konungarna, som ur-
sprungligen gifvit parlamenten denna rätt, sökte att genom dekret
noggrannare bestämma gränserna för befogenheten. Men parlamenten
uppehöllo här som öfverallt envist hvad de ansågo för sina preerogativ:
och Pappel comme d’abnus var och förblef århundraden igenom ett
froktansvärdt vapen i det borgerliga samhällets hand mot hvarje
kyrklig maktutöfning.
Det Frankrike som utgick ur revolutioneus process behöll,
likasom i de politiska och administrativa, så äfven i de kyrkliga.
förhållandena en stor del af de grundsatser och institutioner, som
den monarkiska centralisationen, under ett lätt omhölje af toma me-
deltidsformer, så sträfsamt hade utarbetat. De djerfva omstört-
Bingsmännen gjorde väl äfven å detta område ett experiment, hän-
synslöst och våldsamt som alla öfriga, till skapande af en demo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
