Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET. 311
menigheten. Disciplinärmyndigheten öfver presterskapet utöfvades
väl af biskoparne men i högsta hand af kejsaren, och denna del af
statens. befogenhet utsträcktes, med hänsyn till vigten af prestens
uppfostringsverksamhet, ända till systematisk censur öfver predik-
ningarna, för hvars verkställighet det slutligen ålades presterna
att skriftligen saffatta hvarje predikan med noga anförande af alla
deri förekommande citat äfven ur tryckta arbeten. Den kyrkliga
censuren öfver tryckta skrifter öfvades nämligen också af en sär-
skild österrikisk statsmyndighet och afvek i många stycken från den
romerska. Öfverträdelser från biskopars eller presters sida af sta-
tens lagar och kejsarens mandat straffades strängeligen, utan hän-
syn till personen; kejsaren erkände ej möjligheten af en kollision mellan
lydnaden för statens öfverhufvud och de kyrkliga pligternas bud !).
Kyrkostyrelsen låg alltså faktiskt nästan odeladt i den österriki-
ske furstens hand; och hela det högre presterskapet lär under Jo-
sefs tid hafva varit genomträngdt af systemets anda samt villigt nog
gjort sig till verktyg för alla hans reformsträfvanden?), hvilka isyn-
nerhet riktades mot klostren och ordnarna inom monarkien. Hela
den kyrkliga bildningen kontrollerades och öfvervakades såsom en
statens angelägenhet; teologie studerande förbjödos att besöka col-
legium germanicum i Rom och öfver hela riket inrättades statens
generalseminarier samt anordnades å statens vägnar bestämda teo-
logiska examina; för de kyrkliga lägenheternas besättande faststäl-
des regler, som med upphäfvande af de flesta påfliga rättigheter,
gaf kejsaren mer eller mindre direkt medverkan vid utnämning och
afsättning; äfvensom stiftens och pastoratens gränsbestämning för-
behölls åt staten. Kyrkans ekonomi kom allt mer och mer under
inseende af statens myndigheter, och storartade sekularisationer af
klostergods företogos. Det hela var en tillämpning i stort och för
den katolska kyrkan af det mot hennes väsen så ytterligt stridande
<territorialsystemets inom kyrkorätten.
1) Karakteristiskt är i det hänseendet hans svar till en ungersk bi-
skop, som vägrade att publicera hans förordningar: »Kejsaren har aldrig
ett ögonblick tänkt på att göra .våld &å sina undersåtars öfvertygelse,
derför medgifver han enhvar, som af sitt samvete hindras att offentliggöra
dessa förordningar — att nedlägga sitt embete och utvandra.»
2) Se härom Brunner:bDie theologische Dienerschaft am Hofe Josephs
des 7’ (Wien 1868).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
