Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET. 323
gram uppstälde: Kyrkans och skolans fullständiga frigörande
från allt beroende af staten. Till en del vann också detta pro-
gram deltagande af det herrskande liberala partiet. Frankfurter-
parlamentet (aug. 1848) sanktionerade kyrkans frihet tillika med
tros- och lärofriheten, dock under’ det bestämda förbehållet: "hädan-
efter erkännes ingen statskyrka", samt tillika med proklamerande af
civiläktenskapet och af skolans fullständiga skiljande från kyrkan.
Så menade det visserligen ej de katolske biskoparne, och då under
de följande åren det klerikala -partiet lifligt deltog i det politiska
arbete, hvarigenom dén revolutionära rörelsen: betvingades och den
gamla statsordningen åter flyttades tillbaka i sina gängor, hörde det
till dess konst att dervid för egen räkning bevara hvad som för kyr-
kan till något dugde af 1848 års "grundrättigheter’’, och att låta det
öfriga falla. <Civiläktenskap, skilsmessa emellan skola och kyrka,
borttagandet af kyrkans offitiela karakter: allt detta ’fick såsom
<anarkiskt" gå tillbaka; nen kyrkans frihet lyckades man i öfrigt
göra antaglig för reaktionens så väl som för liberalismens målsmän.
Det var vid samma tid som den katolska kyrkan i Östorrike
vann sitt länge eftersträfvade mål. Hon hade under’revolutionsda-
garne framstält sig som ett stöd för öfvérheten, och huru här me-
ningarne bearbetades inom regering och folk, framkommo slutligen
ibland reovlutionens reaktionära frukter tvänne förordningar den 18
April och den 13 Juli 1850, samt det bekanta konkordatet af den
5 November 1855, genom hvilka den katolska kyrkans kanoniska
rättsanspråk nästan fullständigt erkändes, staten uppgaf större delon
af sin höghetsrätt, samt åt kyrkan öfverlemnade skolväsendet, hela
det teologiska studiet och i viss mån äfven censuren.
I Preussen gick reaktionen visst icke så långt. Men Frank-
furterparlamentets princip — vederbörligen tuktad — öfvergick i
1848 års preussiska konstitution, samt qvarstod äfven i den revi-
derade författningen af den 31 Januari 1851, hvars nu nyligen så
mycket omtalade 8 15 fick följande lydelse: ’
<Hvarje religionssamfund ordnar och förvaltar sjélfständigt sina
egna angelägenheter och förblifver i besittning och åtnjutande af de
för dess gudstjenst-, undervisnings- och välgörenhets-ändamål bestämda
anstalter, stiftelser och fonder." |
Paragrafen, äktå "”korstitutiv" som den är, innehåller uppen:-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
