Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kyrka och Stat i nittonde århundradet. III. af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET. 331
som lättare kunde wundandraga sig den obeqväma beröringen med
den "hedniska" staten, och som mera direkt kunde verka bland
menigheten för kyrkans intressen. Så fingo de s. k. kongregatio-
nerna, en form af ordensväsendet som förut ganska litet förekom-
mif,. i detta århundrade eu allt större betydenhet. Deras egen-
domlighet är att åt den individuela friheten lemna ett något större
utrymme än de gamla ordnarna; löftena om armod, kyskhet och
lydnad äro ej högtidliga utan enkla; medlemmarna kunna t. o. m.
ingå äktenskap samt förvärfva och besitta egendom, öfver hvilken
de dock ej få förfoga utan tillstånd af sina öfverordnade. TI för-
hållande till staten uppträda dessa kongregationer endast som van-
liga associationer, eller som ett antal af sammanboende individer
och utgöra ej någon kollektiv juridisk personlighet, — hvilket just
möjliggör en friare verksambet. Särskildt har detta sin betydelse
för deras förvärf och besittning af egendom. En af staten posi-
tivt erkänd orden besitter sina egendomar såsom juridisk personulig-
het eller korporation, och i de flesta stater äro, såsom i Preussen, de-
ras förvärf af fastighet eller lösegendom öfver ett visst penninge-
värde beroende af tillstånd från regeringer. !) . Kongregationerna
deremot förvärfva egendom på enskild ledamots namn, och det gif-
ves mångfaldiga utvägar att emot denne eller hans arfvingar gifva
den verklige egaren eller kongregationen tillräcklig garanti. Den
osäkerhet, som häraf kunde uppstå, är dessutom vida att föredraga
framför den fruktan för sekularisation, hvari efter all erfarenhet
hvarje af staten erkändt ordenssamfund ständigt sväfvar. Likaså
är styrelsen öfver de moderna kongregationerna, hvilka aldrig brytt
sig om att hos staten söka korporationsrätt, ofta ej ens att för
honom tillkännagifva sin existens, vida friare än de gamla ordnar-
nes styrelse i förfogande öfver sina medlemmar, De nyare kongre-
gationerna äro till hela sin karakter mera kosmopolitiska än
de gamla ordnarna, hvilkas medlemmar efter regeln alltid höllo sig
inom sitt fädernesland; under det kongregationernas ledamöter, lik-
som jesuiter och liguorianer, sändas öfver bela verlden och ingen-
städes hafva ett hem utom i sin kyrka och sitt ordenssamfund.
1) Se härom redogörelse i den af Riksdagsutskottet 1871 afgifna
pBerichtp i fråga om Jesuit-petitionerna, tryckt i »Fir und wider die
Jesuiten Berl. 1871.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
