Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kyrka och Stat i nittonde århundradet. III. af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET.
b) är dömd eller under ransakning för förbrytelser, som straffas
med tukthus, ärans eller embetets förlust, eller c) "om mot kandi-
daten föreligga sådana fakta, som rättfärdiga det antagandet, att han
skall motverka statens lagar eller öfverhetens inom lagens gränser
gifna förordningar, eller störa det offentliga lugnet." — Öfver detta
präsidentens veto eger då den kyrkliga myndigheten klaga hos den
kungliga domstolen för kyrkliga angelägenheter, som afgör frågan.
Till motande af försök att eludera dessa bestämmelser genom
tillsättande af tillfälliga vikarier, stadgas vidare, att hvarje vakans
skall inom år och : dag för oberpräsidenten anmälas, hvilken eger
att tillse det utnämning af ordinarie prest verkligen sker i veder-
börlig ordning; utom de vanliga böterna (till 1000 Thir) för vägran,
eger kultusministern att intill embetets vederbörliga besättande in-
draga allt underhåll af statsmedel för så väl det presterliga embe-
tet som för den motsträfvige biskopen.
För öfrigt stadgas äfven i denna lag öfverallt bötesbelopp från
100 till 1000 Thaler för öfverträdelser af dess bestämmelser. För
öfvergångstiden medgifvas åtskilliga undantag och hos kultusmini-
stern förlägges myndighet att bevilja nödiga dispenser.
Till denna lag är uppenbarligen ej behofvet af rätteskydd för
statens medborgare tillräcklig grund; här framträder staten såsom
kulturmakt och förelägger kyrkan såsom folkuppfostrarinna positiva
kompetensvilkor. Lagförslagets motiv anmärkte, att de bestämmel-
ser, som nu förelades, till större delen vore hemtade ur den All-
männa Landrätten, och att den kontroll öfver prestbildnaingen, som
staten utöfvat, först efter 1848 kommit ur bruk. "Det mäktiga in-
flytande, som presten såsom lärare utöfvar i församlingen, beror till
stor del på den höga ställning, som staten i det offentliga lifvet
medgifver det andliga embetet, och staten är derför så väl berätti-
gad som förpligtad att fordra säkerhet för att till detta embete ej
kallas män, som sätta hans egen existens i fara." Att staten en
gång kunnat afstå från dessa garantier, berodde derpå att den då
hade att göra med en katolsk kyrka med sjolfständigt episkopat;
sådant hade ej varit möjligt, om man då kunnat förutse, att den
katolska kyrkans författning skulle undergå en fundamental förän-
dring, och, såsom skett genom vatikanska konciliets beslut, all makt
öfverflyttas till dess ofelbara öfverhufvud i Rom. Gentemot denna
författningsändring inom den katolska kyrkan är staten förpligtad
att förändra sin ställning till kyrkan.” Med ett ord, denna lag
utgjorde det kraftigaste svaret från den protestantiska preussiska sta-
tens sida å konciliebeslutet af d. 18 Juli 1870. .
Men om staten sålunda genom dessa lagar visat sig fast be-
sluten att återställa den kyrkohöghet, som under de senaste tjugo
åren varit honom fråntagen, så ser det ut, som om den katolska
kyrkan & sin sida med icke mindre bestämdhet skulle vilja förneka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
