Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 KYRKA OCH STAT I NITTONDE ÅRHUNDRADET.
huru sådana för hvar dag och i alla katolska delar af riket skola
uppstå, och huru de till en viss punkt skola fortgå. Biskoparne,
som förklarat sig af sitt samvete förhindrade att lyda lagarne, skola
knapt kunna taga ett steg utan att träffa dem i sin väg och
tvingas att välja mellan lydnad och olydnad. De äro förbundne
att meddela seminariernas läroplaner åt regeringen och underkasta
dessa oberpräsidentens kontroll; de hafva till åliggande att anmäla
embetsvakanserna inom kyrkan för provinsens styresman. Så långt
kunna de måhända gifva med sig, att de — under protest -— upp-
fylla dessa lagbud. Men så komma statens vilkor för presternas
anställning: kandidaternas studier vid statsuniversitet m. m. d.;
oberpräsidenten inlägger protest mot tillsättningen af sökande,
hvilka ej fylla deuna kompetens, och den kongliga domstolen be-
kräftar hans insaga. Biskopen, som ej erkänner någonoderas befo-
geuhet, måste hålla fast vid sin utnämning; och regeringen för-
bjuder den kanoniskt utnämde presten att utöfva sitt embete. Både
biskop och prest trotsa; — bägge bötfällas eu gång, två gånger,
tre gånger, till 200, 500, 1000 thlirs böter. Regeringen förkla-
rar platsen vakant, och uppfordrar biskopen att inom år och dag
nämna uy prest. Förnyad vägran och förnyade böter. Slutligen
tillgriper regeringen sin lagliga rätt, indrager lönen och afsätter
den motsträfvige biskopen.
Huru skall då detta sluta? Upprepas sådant öfver hela mo-
narkien och äro motsatserna öfverallt lika oförsonliga, skall ju inom
kort den katolska kyrkan vara reducerad just dit, der det radikala
partiet vill hafva henne, till en privat association, beröfvad all
hjelp och allt erkännande af staten. Der skall då existera en ka-
tolsk kyrka med kanoniskt erkände biskopar och prester, — som
icke åtnjuta lön af staten och icke få utöfva officielt erkänd guds-
tjenst eller sådana förrättningar, vigsel, civilståndsregistrering o. d.,
som för staten ega någon giltighet. Men skall då också existera
någon annan katolsk kyrka än denna? Skall det finnas något
kapitel, som till lydnad för statens lagar väljer ny biskop i den af
staten afsatte biskopens ställe, någon katolsk prest, som låter välja
sig till biskop och sedermera på de af staten uppstälda vilkor
konsekrerar och utnämner församlingsprester; och skola de katolska
församlingarna följa dessa senare biskopar och prester, eller
sluta sig till dem, som trotsat staten och af staten blifvit afsatte?
Skall i det katolska Tyskland upprepas den företeelse, som en gång
i detta århundrade ådagalagt det kyrkliga lifvets styrka i Skotland?
Sådant beror naturligtvis derpå, huruvida den katolska kyrkan,
detta af så mången högkyrklig protestant för sin "objektivitet" och
<fasthet" afundade kyrkosamfund, verkligen eger denna inre lifs-
kraft, som dock till slutet är all yttre frihets grundval. Den preussiska
lagstiftningen har satt denna kyrka på prof: det gäller nu för henne
att visa, om det är allvar med hennes yrkande på "frihet", om
det ej blott fins uppoffringens och sjelfförnekelsens kraft, utan ock
fast tro på kyrkans sjelftillräcklighet 30os hennes styresmän, om
det fins allvar i hennes församlingslif. För vanliga ögon är det svårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
