Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 BIBELKOMMISSIONENS ÖFVERS. AF NYA TESTAMENTET.
missbruk, i det hon flerestädes låter det intaga samma rum som
dofalw, (förbärliga) och skälet härtill ser nästan ut att vara ett
dogmatiskt, när man ger akt på Ebr. 2: 9, 10, som i den
gamla och i den nya öfversättningen lyder på följande olika sätt:
G. Ö.: "Men Jesum, som en liten tid hafver öfvergifven varit af
änglarna, se vi för dödens lidande skull krönt vara med ära och
pris; på det han af Guds nåd skulle smaka döden för alla. Ty
det höfdes honom, för hvilkens skull alla ting äro, och genom
hvilken alla ting äro, den der många barn till härlighet fört
hade, att han deras salighets höfding skulle, genom lidande,
fullkommen göra."
B. Ö.: ”Men det se vi, att Jesus, sedan han en liten tid varit
ringare än änglarne, för att han genom Guds nåd skulle smaka
döden för alla, blifvit för sitt dödslidande skull krönt med här-
lighetens ära; ty honom, för hvilkens skull och genom hvilken
alt är till, var det värdigt att, då han införde många barn i
härlighet (eis dofuv), förhäriiga (redecwsar) honom, som ge-
nom utståndna lidanden var anföraren för deras frälsning."”.
Som man finner, gifva de bägge öfversättningarna ett mycket
skiftande tankeinnehåll åt stället. Den gamla öfversättningen tyder
troget Telecwoar med "fullkommen göra" och tydliggör ge-
nom en till grundtexten svarande ordföljd dennes mening, att Gud
velat genom lidande — "på lidandets väg”, såsom en gammal ut-
läggare yttrar — föra Jesus till fulländning, hvarvid han tillika
lemnar lika oafgjordt som grundtexten sjelf, om med denna full-
ändning bör förstås inre sedlig fulländning, såsom de Wette och
Tholuck hålla före, eller en yttre fulländning, upptagande i här-
lighetens tillstånd, såsom andre mena. — Kommissionen der emot
har här åter igen slagit in på förklarandefs väg. För att afskära
hvarje föreställning om att här möjligen kunde vara tal om, att
äfven Kristus under sitt jordelif hade att genomgå en inre ut-
veckling från det potentielt till det verksamt fullkomliga, tager hon
parti för dena ene flocken af utläggare emot den andre och tolkar
TeÅeww alldeles godtyckligt med förhärliga (införa i härlig-
hetens tillstånd). Sedan hon afgjort sig för detta steg, måste hon
uttaga ännu ett i samma från pgrundtexten bortledande håll och
satsen Tov dpynrov TYS GwtNpPiUuS adtWv Öru TAÖNUATOV TEÅELWGEA
hänföra dra zadnuatwov (genom lidanden) till de föregående orden
(deras frälsnings ledare), ej till det efterföljande (fullända).
För öfrigt finner man, att när det i fråga varande verbet
nytjas i Hebr. 12: 23 som attribut till de rättfärdige mennisko-
andarne i himmelen, så omtalas desse i öfversättningen som "full-
ändade", hvaremot, när samma verb brukas om Kristus, han kallas
«förhärligad." Detta är icke längre öfversättning; det är en i
dogmatiska griller fången kommentar.
Den prisvärda oväld, hvarom kommissionen med större eller
mindre framgång vinlagt sig i textkritiskt hänseende, motväges ty-
värr allt för tungt af hennes allt annat än dogmatiskt oväldiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
