Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bibelkommissionens fjerde öfversättning af Nya Testamentet af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELKOMMISSIONENS ÖFVERS. AF NYA TESTAMENTET. 399
tolkning. Till de prof härpå, som ofvan framlagts, måste vi sälla
ännu ett, som är särdeles talande. Det icke till ordalydelsen, men
med hänsyn till utläggningen mycket omtvistade stället 1 Joh. 5:
20 har i kommissionens öfversättning följande utseende:
<Men vi veta, att Guds son är kommen och har gifvit oss
insigt, på det att vi skulle känna den sanne; och vi äro i den
sanne, i Jesus Kristus, hvilken är den sanne Guden och evigt lif.’’
För jämförelsens skull meddela vi äfven den gamla öfversätt-
ningen: "Men vi veta, att Guds son är kommen, och hafva gifvit
oss sinne, att vi känna den Sanna, och äre i den Sanna, i hans
son Jesu Christo: denne är sanner Gud och det eviga lifvet.<
Här förekommer, till en början, i kommissionens öfversättning
en uteslutning af högst märklig art, som vi skulle hafva vidrört
i vår föregående afdelning, i fall denna uteslutning hade något att
skaffa med textkritiken. Men så är ej förhållandet. Orden hans
(Guds) son äro af kommissionen utplånade, utan att ens en ur
textkritiken hemtad förevändning, på afstånd liknande ett giltigt
skäl, skulle kunna framdragas derför. Der textus receptus och
vår gamla öfversättning hafva dessa ord, der lästes’ de äfven af kyrko-
fäderna, der återfinnas de i den äldsta grekiska handskriften, der
äro de upptagna i alla Tischendorfs upplagor. Här har icke ett
villadt textkritiserande omdöme, utan ett dogmatiskt godtycke af
sällspord art vållat uteslutningen. Vi trodde i början, att felet
var typografiskt, men sökte bland rättelserna å sista sidan fruktlöst
efter de borttappade orden. Huru versens mening — genom deras
strykning — ändras, faller en hvar genast i ögonen. Det två gån-
ger upprepade ordet "den sanne”, som i den gamla öfversättnin-
gen, likasom i grundtexten, är attribut till Gud, hänföres härige-
nom till Kristus. Men med detta oförklarliga dåd är det god
tycke, som vanstält 1 Joh. 5: 20, icke slutadt. Allt ifrån den tid,
då skiljetecken började införas i nya testamentets text, har ett
starkare sådant — ett kolon, såsom i den gamla öfversättningen,
eller ett semikolon eller till och med en punkt — haft sin plats
efter orden <hans son Jesus Kristus". Nu är det visserligen sant,
att dessa skiljetecken ursprungligen icke höra till grundtexten”),
och att textgranskare och öfversättare för dem skulle kunna hafva
friare spel med dem; men här var skiljetecknet i alla hänseenden
rättsgillt, och kommissionen har icke borttagit det utan i samband
med ytterligare ett djerft tilltag, i det hon tolkat det vårtvs, som
börjar nästföljande sats — ett demonstrativt pronomen, som mot-
+) I sinaitiska handskriften förekommer slutet af 1 Joh. 5: 20 skrifvet
på följande sätt:
fouev Ev 1w a
Andivo iv TO UV
iw avrov sö gv Ov
TOG EST OD UÅN
Gwwoc Oc xat lm
ALWYIOT vv ov >
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
