Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Brandes: Den romantiske Skole i Tydskland af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULITERATUR: BRANDEBS, 413
som då Tieck framställer teater på teatern och i det på scenen
spelade stycket låter ett tredje spelas, i detta ett fjerde o. s. v.,
dels ock att genom söndersplittring af individen i olika sidor af
hans väsen och dessas personifiering liksom fördubbla honom och
sålunda frambringa mystiska dubbelgångarefigurer, såsom förhållan-
det är redan hos Jean Paul, hos Novalis och Kleist, men framför
alla hos Hoffmann och vansinnigast i hans "FElixire des Teufels".
Allt detta framställes och utlägges nu af förf. med mycken nog-
granhet och sakkännedom och utgör en rätt intressant punkt i hans
tafla; men den belysning, han sjelf från sin egen ståndpunkt denna
gång företager sig att gifva de tecknade figurerna förefaller rätt be-
synnerlig och ger anledning till anmärkningar af allvarlig art, hvarvid vi
dock nödgas inskränka oss till några förvånade frågor och utrop. När
förf. talar om romantisk "reflexion", få vi först och främst icke tänka
oss detta ord taget i vanlig filosofisk mening såsom en tankeopera-
tion, utan det betyder, såsom af det nyss anförda torde anas, i
bokstafligt fysisk mening återgifvandet af en spegelbild, antingen
det är denna spegelbilds mångdubbling såsom i Tiecks anti-illuso-
riska "FEinschachtelungssystem", eller det är en enkel fördubbling,
såsom då Pater Medardus uppträder som grefve Victorins spegel-
bild i "Elixire des Teufels". Onekligen blir man något öfver-
raskad vid denna användning af ordet "reflexion", sammanstäldt
med "psykologi". Men må hända är det åvägabragta samman-
hanget mellan den romantiska reflexionsspegeln och psykologien
ännu sällsammare. Nyromantikens fördubbling af jaget genom
upplösning deraf i dess "beståndsdelar", utgör nämligen enligt förf.
ett af de ställen, i hvilka den är djupast, der den visar, att dess
psykologi har anat, hvad våra dagars positivism lärer om själen
och hennes lif. Dock, — ligger det verkligen något öfverraskande
i en sådan sammanträff, kunna vi fråga, om det är sant, hvad förf.
förut påpekat, nämligen att nyromantiken i vissa hänseenden är
slägt med den franska materialismen under upplysningstiden, af
hvilken positivismen sjelf är en dotter i rätt nedstigande led? Vi
ha redan förut antydt denna positivistiska psykologies underligheter;
då man förut, säger förf., ansett personligheten som ett väsen, hvars
egenskaper kallades krafter eller anlag, så lärer positivismen, att
mitt sanna väsen är "en Serie af indre Begivenheder", att mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
