Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Brandes: Den romantiske Skole i Tydskland af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 LITERATUR?! BRANDES.
hvilket han yttrar sin ovilja öfver, att man utan vidare gjorde fri-
tänkare och ateist likbetydande.
Det romantiska "gemytet”, som qväfde all frihetssträfvan hade
dock en sådan riktning utåt, nämligen den romantiska "längtan",
modren till all nyromantikens poesi. Denna består i längtan efter
idealet, hvilket af förf. tydes såsom längtan efter njutning och
lycka. Af Novalis fick den det berömda namnet "den blåa blom-
man”, symbolen för den lycksalighet, hvilken Novalis uppstäl-
ler såsom mål för hjelten i sitt förnämsta arbete "Heinrich von
Ofterdingen”. Det är "Wilhelm Meistersé uppgift, lifvets och poe-
siens försoning med hvarandra, som, förmedlad genom Tiecks
:Sternbald", här går igen, ehuru i förändrad och förfinad form:
poesien skall icke böja sig under verkligheten, utan allt skall upp-
lösas i poesi. Grundtanken blir, att poesien ej är uttryck åt lifvet,
utan lifvets utgångspunkt är poesi, och dit sträfvar det tillbaka
igen, och idealets symbol, "den blåa blomman”, som personifieras
i fyra skilda gestalter, vinnes slutligen af den efter idealet käm-
pande hjelten i romanen. Allt detta, som här icke kan närmare
specificeras, är visserligen fantastiskt och på samma gång abs-
trakt och formlöst, såsom löpande ut i symbol och allegori; men
låt denna längtan hos svärmande nyromantiska skalder ha tagit
hvilket sällsamt uttryck som helst, — att den dock ger uttryck åt
det bästa i Novalis poesi, har förf. sjelf medgifvit; och vi undra
med skäl, om ej en sådan längtan mer eller mindre klingar ige-
nom hvarje äkta skalds dikter, om den icke, såsom vi ofvan an-
tydt, är moder ej blott till den nyromantiska poesien, utan öfver
hufvud till all poesi. Vore det icke så, då hade idealiseringen,
som är den konstnärliga verksamhetens hjertpunkt, ingenting att
betyda; då kunde vi nöja oss med fotografisk naturkopiering i
stället för konst, då vore ett sådant ord som "idealet" en tom
fras utan betydelse, och verkligheten i sin simplaste form vore
bättre än det bästa, hvad jordens förste konstnärsandar skänkt
vårt slägte till förklaring af lifvets många gåtor och till lyftning
ur dess dy. Men detta är ett behof, som väl aldrig kommer att
lemna oss; vi skola cvigt och evigt längta, hvarje tid, hvarje folk,
hvarje individ på sitt sätt, och uttrycket för denna längtan är och
blir konsten. Det förefaller oss, att den, som missförstår denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
