Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR: BRANDES, 417
känsla, den som ej medgifver att hon är evigt berättigad, och att
hon särskildt är naturlig under ett sådant skede som nyroman-
tikens, både som reaktion mot den förgående tidens utilitetspoesi
och mot samtidens tröstlösa lifsförhållanden, efter de entusiastiska
frihetsdrömmarnas bortdunstning, — han erkänner icke, att poesien
är jämte religion, sedlighet och vetenskap ett medel, som vi fått
för att föra vårt slägte framåt mot fullkomligheten. Vår tro är
också, att sjelfva nyromantiken fört menskligheten i flera hänseen-
den framåt, och icke tillbaka.
I tvänne skilda stycken behandlar förf. nyromantiken i dess
förhållande till politiken. I det sista af dessa uppställer han som
exempel på en romantisk politiker Friedrich v. Gentz, statsmannen
och diplomaten, af hvilken han ger en intressant och som vanligt
med karakteristiska detaljer späckad teckning. Vi fästa oss dock
hufvudsakligast vid ett par punkter i det förra stycket, som har
till öfverskrift <Den romantiske Poesi og Politiken." Efter en
allmän anmärkning, att nyromantiken först var opolitisk, att Tieck
mest polemiserade mot upplysningstidehvarfvet och dess minnen,
och att den satir, han skref, var af literär art, visar han, att efter
1806 års nederlag och isynerhet med 1813 års fribetskrig skedde
ett omslag, som lyfte poesien till fosterländsk entusiasm. Äfven
detta förhållande gör förf. till romantiskt, d. v. s. till patriotiskt
svärmeri i reaktionens tjenst; ja, till och med den fosterländska hi-
storien och språkforskningen göras till medel i de frihetsfienders
hand, som togo parti för det förflutna mot samtiden. Dock — icke
nog dermed: till det patriotiska svärmeriet sällades det religiösa,
mot fransmännens fritänkeri stälde man den <serligt germaniske
Christendom’", "den christelige Aand i dens Dunkelhed och Tvang."
Hvad förf. menar med en särskild germanisk kristendom, har han
icke förklarat; hvad beskyllningen mot den kristliga andan beträf-
far, har redan yttrats något om det oberättigade i en samman-
blandning af kristendom och teologi. Hvad enskilde af dess
förkunnare af trångsinthet eller sjolfviska afsigter förbrutit mot
vårt slägte, det faller tillbaka på dem sjelfve, men träffar icke
religionens väsen; att dess sanning och höghet äro oantastade af
bekännares missbruk, borde till och med en icke-bekännare
kunna inse och erkänna, om han tänkt allvarligt öfver menniskans
Svensk Tidskrift, 1873, 5:te Häft. , 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
