Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Tegnériana af —ll—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEGNÉBRIANA. 479
säger det sig sjelft, att frasen ej får urgeras i ett uttryck sådant
som detta: "Tron på det väsentliga i kristendomen t. ex. på för-
soning, på Kristi gudom etc. är väl egentligen en ideel tro, snarare
af estetisk (?) än intellektuel natur." Sjelf säger Tegnér också vid
slutet af en dylik utgjutelse: "Dock, detta är ej ämne för bref-
skrifning.”" Och likväl är ämnet i det brefvet mer än annorstädes
fullständigt behandladt, så på en gång klart genomtänkt och ly-
sande utveckladt, att vi ej kunna neka oss nöjet att här deraf med-
dela ett utdrag. Det är 1827 som han till Brinkman bi. a. skrifver.
Huru kan ett protestantiskt land, som ej erkänner någon annan tros-
regel än Bibeln, ha någon annan symbolisk bok? Troligtvis icke an-
norlunda än derigenom, att den sistuvämda bevisligen i alla dogmerna
öfverensstämde med normalskriften. Men denna normalskrift är ju tyd-
ligen affattad i en praktisk-religiös, snarare än i en spekulatif-dogma-
tisk afsigt, hvaraf följer att Guds ord är ett tveäggadt svärd, äfven i
den mening att icke blott hvarje dogm, utan äfven dess motsats, kan
derutur deduceras — se kättarhistorien och teologia polemica. Eller
hvarföre gifves det intet testamente, huru obestämdt det må vara, som
föranledt så långvariga och invecklade processer som just det Nya och
Gamla, hvarföre är arfstriden om saligheten mellan de Filénska arfvin-
garne till himmelriket, de särskilda kristna sekterna, ännu alltjemt oaf-
gjord? Huru bevisar man t. ex. att de dialektiska klyftigheterna rö-
rande teologiens qvadratura circuli, trinitetsdogmen, som bestämmes i
Athanasii symbolum, eller att religionens caput mortuum, den Augu-
stinskt-Lutherska fides salvifica är den enda åsigt af saken, som före-
kommer i Bibeln; och förekommer der äfven en annan som ej kan nekas,
efter hvilken grund, om ej efter en förnuftig, måste vi välja mellan
begge? När tvänne lika gällande auktoriteter strida mot hvarandra —
och det göra de i alla hufvuddogmerna — så måste man väl, för att få
något afgjordt, taga förnuftet, som cckså är en slags gudomlig auktoritet,
till skiljoman. Men härigenom äro vi också trängda tillbaka in på sjelfva
bufvnodfrågan, vigtigare än alla symboliska: huruvida öfverensstämmer
Bibeln sjelf med förnuftet, eller låter dermed förena sig! År uppenbarel-
sen något annat än förnuftets supplement, noter till texten, der den kan
finnas dunkel? Men der han är klar och utan variationer, få noterna ej
motsäga honom: deras motsägelse är uppror, ej förbättring. Ty är icke
förnuftet också en uppenbarelse, nämligen en högre, en fortfarande, en
osviklig; och vid kollisioner, måste icke den historisk-judiska vika? Vore
det annorlunda, hvarföre utplånades ej den förstnämnda när den sist-
nämnda kom? Eller är förnuftet ett tryckfel i skapelsen och Bibeln en
förteckning på errata typographica? Så tyckas verkligen ortodoxerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
