Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Tysk eller Nordisk Svenska? af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSK ELLEK NORDISK SVENSKA? 491
väldet öfver våra närmaste farvatten. Varubytet var i hansestädernas
hand. Redan vid medlet af 1200-talet tillmättes de lybeckare,
som bosatte sig här, samma rätt som landets barn, och under de
följande århundradena hvimlade i Sveriges städer tyske köpmän,
konstidkare och handverkare. Då Albrekt tillfångatogs af Mar-
gareta, fnnnos i Stockholm 1500 tyske borgare.
Städerna voro utstrålningspunkter för det tyska språkinflytan-
det till landsbygderna, dels genom varubytet mellan stad och land,
dels gånom det i landssocknarne födda och dit återvändande tjenste-
folket.
I Kalmar-föreningen räckte tyskan och danskan hvarandra han-
den till det nordisk-svenska tungomälets, upplösning. Samfäldt ar-
betade de på det nordiska ordförrådets tillbakaträngande och böj-
ningsändelsernas undergång. Särskildt kom danskan den svenska
ljudbyggnaden att svigta. Vårt välljudande a vek allt mer för
hennes e, våra hårda medljuå för hennes mjuka, så att vi fingo rige
för rike, bädhring för bättring, skib för skepp. Som ett
minne häraf, för hvars utplånande ännu endast få röster höjt sig,
qvarstår 9 i Sverige, ehuru rige länge sedan ryggat öfver Sundet
för riko. Men :det särskildt danska inflytandet, som var starkast i
början af 1500-talet, bröts med framgång genom en fosterländsk
resning, som återverkade på fädernetungan, och det skönjes nu mera
endast i några få ord, som hafva g eller d för k eller t£. I det hela
kan danskao sägas hafva arbetat icke sig sjelf, utan tyskan i hand.
"Dennas öfvermagt var ej så lätt att bryta; ej heller gjordes
rön dermed. Efter Kalmar-föreningenzs upplösning var vårt moders-
måls nordiska skaplynue så doldt, att man på god tro kunde hålla
oss för en nedertysk folkgren. Den svenska våra fäder tre hundra
år förut talat var för Gustaf Vasas samtida knappt fattlig. — "Ord
voro utvexlade, ändelser och böjningar utbytta, två tredjedelar af
våra dyrbara böjningsändelser i deklinationerna borttappade, rätt-
skrifoingen förvriden... stilen, som förut var kort och sinnrik,
blef vidlyftig, släpande och matt, och språkets manlighet gick för-
lorad"” +).
+) Nordins inträdestal, i Svenska Akademiens handlingar 1786. Jäm-
för N. M. Petersen: Svenska språkets historia; K. F. Södervall: Hufvud-
epokerna af svenska språkets utbildning; Rydqvist: Svenska språkets
lagar. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
