Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 TYSK ELLER NORDISK SVENSKA?
Lemna en gammal odling utan vård, och hon skall qväfvas af
ogräs. Så hade det gått här. Våre hedna förfäder odlade sitt
språk genom skaldekonsten. Dess ordförråd var rikt inom råmär-
kena för folkets synvidd och hade, i kraft af lefvande ordbildnings-
lagar, mägtat skjuta friska skott genom menniskotankens alla rym-
der. Ännu under kristendomens första århundraden härstädes lå-
nade det föga utifrån — knappt andra ord än dem som de ro-
merska kyrkobruken medförde — och omdanade lånet efter sitt
skaplynne, utan tvekan, i full känsla af egen rätt och eget värde.
Med rika välljudande böjningsformer rörde sig orden som tankens
och känslans bärare i en enkel och ädel satsbyggnad med stundom
smidig, alltid kraftig gång. Nu åter syntes svenskan stappla mot
sin graf, biltog från sin äril, och böljd i främmande lumpor. De
påtvungna lånen hade ej riktat, men utarmat henne.
. De svenske bibelöfversättarne, Luthers efterföljare, utförde ett
välsignelserikt verk, äfven med hänsyn till modersmålet, när de
lade den heliga skrift i svenska folkets händer. Främst har man
att tacka dem för att de återstälde den inhemska ljudbyggnaden
— ett djerft företag under en tid, då de högre tongifvande klas-
sernas uttal var i hög mån fördanskadt. Vidare åstadkommo de
någon reda i bruket af qvarstående böjningsändelser. Och till sist
gåfvo de häfd i bokspråket åt månget gammalt nordiskt ord, som
annars måhända lättare drifvits undan af de allt jämt inträngande
tyska. Redan detta var ett storverk. Åt sina efterkommande öf-
verlemnade desse män att mot tyskan utfärda samma sjelfständig-
hetsförklaring som de uttalat mot danskan. Ofta i trångmål för
lämpliga, till grundtexten svarande ord, gjorde de dock icke vårt
språk mer tyskt än det redan var, ehuru de rent nordiska språk-
källorna voro dem föga kända och de wittenbergske lärarnes skrif-
ter tillbjödo sig dem som efterdömen.
De mansåldrar, som närmast följde på den gamla bibelöfver-
sättningen, stadgade de språkbruk lvon infört, men kunde ej hindra
de tyska ord och former, som gjort sig hemmastadda, att fullfölja
sin kamp för tillvaro och utvidgadt välde.
Kom nu vår stormagtstid och gjorde oss, i mån af vårt folktal
och våra tillgångar, till verldens bragdrikaste folk. Den svenska
sjelfkänslan växte med våra stordåd och öfverlefde våra olyckor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
