Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 TYSK ELLER NORDISK SVENSKA?
«Dermed betygen I om eder sjelfva, att I ären söner af dem som
dräpt profeterna”, och i 1 Kor. 15, 36: "Det betygar jag, mina
bröder, vid den berömmelse jag hafver af eder i Kristus Jesus”.
Thomander tolkar Matt. 23, 31: "Så vitnen I öfver eder sjelfva
att” ... och den isländska öfversättningen har i 1 Kor. 15, 36:
pad vitna eg" ... Luther skrifver: "8o gebet ihr zwar äber euch
selbst Zeugniss".
Bekänna, ett lån af det tyska bekennen, har vunnit sådant
burskap i "kyrkospråket”, att icke ens den aflägsnaste utsigt finnes
till att det skulle vilja maka åt sig något för de svenska liktydin-
gar, som det utdrifvit. Om meningen med lånet någonsin var, att
bekänna skulle rikta språket och låta nytja sig skiftesvis med de
motsvarande infödda orden, så har det gått här som i så många
andra fall, att främlingen trängt de hemfödda på dörren. Ett ut-
ländskt ord vinner icke utbredning, utan att hafva fått tycket för
sig, hvilket med andra ord ej vill säga annat, än att tycket riktat
sig mot dess infödde medtäflare. Denna enkla sanning synes aldrig
hafva fallit våre lånare in. Det heter nu både i "kyrkospråket”
och i bokspråket öfver hufvud en gång för alla: "bekänna sig
till kristendomen", "bekänna sina synder” o. 8 v. Ännu på
1400-talet sade svensken allmänt: "Herre, inför dig vidgår jag
mina synder!” och i den tidens teologiska svenska hette det: "vi
vidgå Kristus vara Gud och man"; «den som icke vidgår ditt namn,
Herre Kristus, skall rädas och skälfva”. Men sedan den tyska ord-
strömmen till vårt land började, har en vana uppstått att hänvisa
svenska ord till lägre områden, ja att nedsmutsa och brännmärka
dem, för att reda de tyska rum. A. F. Dalin ville innestänga
vidgå inom märkelsen "förklara sig skyldig till brott, fel, förseelse",
medan bekänna och erkänna skulle vara de enda lämpliga orden,
då menniskoanden yppar sitt innersta till Gud. Det verkliga sak-
förhållandet är likväl, att bekänna och erkänna tillryckt sig väl-
det både öfver de högsta och de lägsta begreppsområden här, och
att de nytjas lika ymnigt i poliskammaren som i templet. "Er-
" känner du, att du har stulit?" "Vill du bekänna, att du var druac-
ken?" kan man dagligen få läsa i tidningarnas "Rättegångs- och
polissaker”". I närvarande tid äro dessa tyska låneord mer hemma
under denna öfverskrift än vidgå, och egde vi något mer af is-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
