Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&10 TYSK ELLER NORDISK SVENSKA?
att vi bredvid detta angå ännu hafva i lif de rent svenska vid-
komma, röra, tillhöra, ehuru de kämpa en hård kamp med af-
bilderna aj angehen och betreffen, allt för många skriftställares
älsklingsord. Och då bibelnämden omfattar de ramtyska anförvan dt
(Anvervandt) och angelägen (angelegen) med en värma, som mä-
ter sig med den dyrkan en del svenskar egna de likaledes ramty-
ska inalles (in alles) och ungefär (ungefähr), torde vi ytterligare få
fästa akt derpå, att vi i frände och mån (adj.) hafva svenska ord,
som motsvara dem — det senare icke alltid, men i vissa fall.
Bibelnämden söker uttränga det sveuska anlete med det tyska
ansigte (Ansicht) och synes då hafva glömt, att anlete ännu
håller sig uppe i skaldeverken och den högre stämda prosan, hvari-
från man ej må borttränga det, om man ej vill söka tillkämpa det
ett vidsträcktare rum. Man säger hellre Guds anlete, än Guds an-
"sigte. Ännu säger svensken: åkalla Gud, men bibelnämden finner
högre lyftning i det förtyskade anropa (anrufen) Gud. Ännu lefva
de nordiska orden gilla, godkänna, men bibelnämden föredrager
antaga på grund af dess tyska förstafvelse och skrifver fördenskull
till ex. i 1 Joh. 5, 9: "Om vi antaga menniskors vitnesbörd, så
är Guds vitnesbörd större”. Isländingen säger: "Ef ver tökum
manna vitnisburd gildan"”.
Förstafvelseu för är nordisk till börden, men har under infly-
tande af de tyska vor ocb ver utvidgat sitt område långt ut öfver
gamla råmärken. A. Hazelius påpekade den osmakliga öfverdrift,
hvarmed bibelnämden nytjade denna förstafvelse i sin proföfversätt-
ning af år 1861. Också har rättelse häri mångenstädes vidtagits.
Så har förblidkad strukits ur Ebr. 8, 12; förhoppas ur Apostl.
G. 26, 7, och försköfling ur Ebr. 10, 34. Olyckligtvis lät dock
nämden sköfling, ett rent svenskt ord, göra följefärd med sin för-
stafvelse, för att ge rum åt det tyska plundring (Pländerung).
Men ännu finner man i mängd församla för samla eller det re-
nare svenska samna (Matt. 26, 28 m. fl. st.), fördold för dold
(Kol. 2, 3; -1 Petr. 3, 4; 1 Kor. 4, 5) förbida för bida (Apostl.
G. 1, 4) förskingra för skingra (Jak. 1, 1) förtröttas för
tröttas (Upp. 2,3), förhindrad för hindrad (Rom. 1, 13; 1: 18,
15, 22; 1 Kor. 12, 1; 1 Tess. 2: 16), förorsaka för orsaka
(1 Kor. 9, 12) o. 8. v. Det är er yttring af 1500-talets tyska
AR > SR ff,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
