Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Tysk eller Nordisk Svenska? af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512 TYSK ELLER NORDISK SVENSKA ?
lag, utan han skall på tysk klockaresvenska erkänna, att han i
sina erinringar användt dristigare uttryck. Ty någon tysk
utläggare har väl tolkat: dreister schrieb ich ... euch zu erin-
nern.
Att -rättskaffens öfvervunnit rättrådig är ett särdeles ta-
lande prof på den tyska strömgångens magt som ock på bibelnäm-
dens smak och det ovärde hon fäster vid våra ypperste svenske
språkmäns insagor deremot, i fall hon ens gittat ögna i deras verk.
Vi se här, huru en lytt och klumpig främling, utan andra förord än
dem han eger i utländsk börd, föredrages framför ett välljudande
och ädelt myndadt svenskt ord. Rydqvist kallar rättskaffens en
<vanstälning", "en felaktig och ohandterlig form”, som ingen rätt
vet huru han skall böja. Man får se än den rättskaffens, än
den rättskaffne; man får se de rättskaffens, de rättskaffne,
de rättskaffnes i samma kasus. Rydqvist påminner, att vi hafva
rättsinnad, rättrådig i detta vidunders ställe — men påmin-
nelsen, gifven redan för flere år sedan, har dock hit intills visat
sig gagnolös. Mängden af den svenska bokverldens arbetare har
en högre hemul än vetenskapen, den bättre smaken och modersmå-
lets kraf: de hafva för sig bruket,
quem penes arbitriaum est et jus et forma loquendi,
bruket framför allt hos dem sjelfve, med andra ord: det inro-
tade missbruket. Och det är en myndighet, som icke låter dag-
tinga med sig.
Mot ordet blifva, lånadt, som förut är nämdt, från det låg-
tyska bliven, vilja vi för ingen del uppträda, men väl mot bibel-
nämdens sätt att nytja det. I hennes öfversättning är blifva en
skjutshäst, som rör sig i enformigaste lunk, med gnislande seldon,
från rad till rad, från sida till sida, från perm till perm. Blifva
har till en början i det närmaste utträngt varda, äfven i de hög-
tidligare ställen, der svensken ännu föredrager detta nordiska ord.
Ännu skulle man såra hans öra, om det tyska ordet brukades för
det nordiska i "varde ljus! Men icke nog dermed. Blifva gör
äfven intrång på de båda verben vara (esse och durare). Så
skrifver nämden: "I skolen blifva mina vitnen" för den gamla öf-
versättningens: "I skolen vara (gseote) mina vitnen" (Apostl. G. 1, 8).
Man kan tänka sig, huru många blifva som födas af ett dylikt bruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
