Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSK ELLER NORDISK SVENSKA? 529
göra, om han skulle anmärka endast en tiondedel af deras miss-
grepp.
Mången torde vara af den mening, att vårt modersmål nu en
gång för alla är att uppfatta som ett svenskt-tyskt blandspråk.
Man frestas ock att dela denna åsigt, när man jämför vår gamla
bibelöfversättning med de nya proföfversättningarna och vid ett för-
sök att mäta hvad som vunnits och hvad som tappats under de
mellanliggande århundradena kommer till det utslag, att språkets
nordiska fylkiogar på flere punkter tillbakaträngts. Dock torde
folkkänslan, som, om hon en gång vaknat, har mycket att säga
med hänsyn till språket, svårligen vilja vidgå denna mening, och
äfven språkkänpnare förekommer det, som om modersmålets alla ska-
dor kunde botas. Visst är, att de rikaste källor härtill stå till
buds, vilja vi endast nytja dem. Men äfven under förutsättningen
af ett blandspråk tillkommer det oss alle att taga vara på och med
id öka vår nordiska ordskatt. Norge och Danmark föregå häruti
med lifvande efterdömen. - iandsstyrelsen, riksdagen, tidningspressen,
häfdatecknarne, skalderna samverka deruti. Bibelnämden våga vi
med afseende härpå tillropa några ord, som hon väl känner, enär
hon sjelf försvenskat dem: ’"Var vaksam och stärk det som ännu
är qvar och som var nära att dö!" De gamle bibelöfversättarne
bröto hjeltemodigt med danskan; må våra uye icke bryta med det
nordiska i svenskan!
En af våra äldsta sånger, må hända -gående till baka till en
tid bort om .alla minnen, börjar med orden:
Dagr er upp kominn.
Tormod Kolbrunarskald hade mottagit honom som en arfsång
från Rolf Krakes dagar och uppstämde honom för de svenskar och
norrmän, som med Olof helige gingo att kämpa vid Sticklarstad.
För somliga sinnen är det en hugnad att veta, att ofvanstående rad,
om också icke mer af hela sången, ännu förstås af barnen omkring
oss, åt hvilkas minne kallet är förtrodt att mottaga, vårda och fort-
planta de ord, som Nordens mödrar under århundradens lopp lärt
sina små, som ”nornan qvad vid folkets vagga", och hvari nordbon
uttryckt sin inneboende adel. För andra sinnen torde det vara lik-
giltigt, om de sista frändskapsdragen mellan oss och våra fäder ut-
plånas ur tungomålet, och om vi icke längre igenkänna oss i dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
