Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om Literär Eganderätt af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITERÅR EGANDRRÄTT. 557
en så betydande utveckling, såsom i Frankrike, i Danmark, i Tysk-
land, att den n. v. svenska jämtörelsevis bär prägeln af barbari.
Denna utveckling har emellertid ej uteslutande rönt understöd
från vetenskapens sida: hon har äfven haft sina motståndare, och
det ej uteslutande bland sådana som talat i en personlig eller nationel
egenryttas intresse. Om man utan orättfärdighet kan till detta slag
räkna amerikanaren Henry C. Carey, är det däremot ej möjligt att
dit hänföra P. J. Proudhon"). Hans språk bär allt för mycket prä-
geln af sann öfvertygelse, för att tillåta någon misstanke om min-
dre lofvärda bevekelsegruuder, hälst som hvarje yttre anledning till
en sådan förmodan saknas. Visserligen säger sig Proudhon endast
vilja bekämpa en "perpetuel" literär besittningsrätt, har medgifver,
att författarne, eftersom de ej kunna lefva af luft och solsken, må
erhålla ett så eller så långvarigt "monopol"; men häri ligger en
själfmotsägelse. Hela den föregående bevisningen åsyftar nämligen
att lägga i dagen, att en industriel och en literär "produkt" äro
fullkomligt likartade, "identiska"; att ehuru producerten uteslu-
tande eger att förfoga öfver produkten, härigenom dock ej en
egendom konstitueras — ty mänsklighetens gemensamma ideela
fond är ej delad, såsom jordeu faktiskt är, hvarigenom la pro-
priété fonciére uppkommit, som är den enda verkliga egendom —
utan blott en besittning; att hvarje produkt, enligt sin natur, ge-
nom bytet fullkomligt öfvergår från tillverkaren till förvärfvaren,
hvilken därmed eger att göra hvad han behagar. Proudhon antager
här säsom sin och begagnar med obestridlig skicklighet en utgångs-
punkt, som förfälstare af en perpetuel literär eganderätt stundom
valt. Sålunda skref sedermera kejsar Napoleon III år 1844, att
det intellektuela arbetet är en egendom lika väl, som ett stycke
jord eller ett hus, och bör njuta samma rätt samt ej kunna afhän-
das annat än för det allmänna bästas skull. Från denna grund
leder sig Proudhon till fölidsatser, som skulle omintetgöra all lite-
rär eganderätt, därest ban ej genom en afvikelse från raka vägen
erkände rättvisan och billigheten af ett "temporärt monopol”. Från
en annan synpunkt kommer han till samma slutsats — och undgår
den endast på samma sätt — när han utvecklar, att en författare
+) Les Majorats littéraires. Bruxelles 1862.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
