Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om Literär Eganderätt af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558 OM LITERÅR EGANDERÅTT.
icke, i likhet med industri-idkaren, fullföljer ett nyttighetsändamål,
utan ett moraliskt, att religion, rättvisa, filosofi, konst och vitterhet
i kraft af sin natur och bestämmelse ej äro fala: Kristus tog ej
penningar för sin höga lära, Paulus gaf sina bref och tal för intet.
Att sälja evangelium, såsom "en ekonomist på den tiden", Simon
Magus, hittade på, är ett brott mot Gud. Icke har man fallit på
den tanken, att domstolsutslag’ skulle säljas till förmån för den,
som redigerat dem; det samma gäller om alla andra föremål för
<den andliga konsumtionen". Då »pu emellertid prester, domare,
författare o. s. v. ofta äro obemedlade, så är det rättvist att sam-
fundet betalar dem, hvilket lämpligen sker, hvad de sist nämda vid-
kommer, genom viss tids uteslutande rätt; denna innebär dock all-
tid en förödmjukelse för den fattige, som häraf måste begagna sig
för sin missions skull: "la propriété littéraire n’est que la mendi-
cité littéraire”. Hvad angår en ständig eganderätt, så har Proud-
hon aldrig hört en större orimlighet sättas i fråga. Människan
alstrar lika litet några idéer, som hon frambringar någon materia,
hon mottager idén, hon upptäcker den — om man nödvändigt vill
så säga — i ett ögonblick, då dess rätta stund är kommen! och då
den bryter fram på flere håll, hvarefter hon gifver den ett uttryck.
Men den individnalisering, idén undergår i hennes själ, är brist-
fällig och förgänglig, behöfver oupphörligt förnyas, lika väl som
brödet, af hvilket vi näras, och kläderna som skyla vår nakenhet.
Tankens skapelser förtäras hastigt, lika väl som industriens, utplå-
nas snabt af det intellektuela arbetets oupphörliga rörelse, absor-
beras af, omsättas i nya verk. Äfven skrifter i de exakta veten-
skaperna, som man skulle vilja anse bäst tryggade mot opinionens
och framåtskridandets växlingar, förnyas ju oupphörligt, och alltid
äro de äldsta minst i bruk. Detta vill icke säga, att sanningen,
att den vetenskapliga vissheten växla, utan blott att hvarje slägte,
nej hvarje klass af studerande behöfva en ny formel för samma
tanke, samma sanning, samma lag. När psalmisten utstakar för
menniskolifvet sjutio, högst åttio år, tillmäter däremot Proudhon
författaren mindre än hälften: "en boks medel-lifslängd är icke tretio
år”. Och härpå vill man dock grunda en perpetuel ränta, ett lite-
rärt majorat! Har då icke tidehvarfvets skam, den literära indu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
