Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LITERÄR EGANDEBRÄTT. 563
sig for at prisgive forfattere og kunstnere." Det är svenska tryck-
frihetsförordningen, som väsentligen bär skulden för detta: emel-
lertid hafve flere försök att afhjelpa missförhållandet egt rum un-
der de sista tretio åren.
Det första gjordes genom proposition till 1844 års riksdag
om ett tillägg till tryckfrihetsförordningen $ 1, 9, hvarigenom efter-
trycksförbudet skulle utsträcka3 äfven till skrifter, "därtill andra
staters undersåtar ega förlagsrätt, så vida i dessa stater svenske
undersåtars förlagsrätt enahanda skydd genom lag åtnjuter.” Pro-
positionen antogs till hvilande i samtliga stånden, likväl i bonde-
ståndet ej utan all gensägelse: en talare menade att eftertryck
icke vore något ingrepp i förlagsegares rätt, och att reciprociteten
ej erbjöde Sverige någon fördel, ty hvar utomlauds läsas väl sven-
ska böcker på originalspråket? en annan tykte det vara fasligt,
om vi ej skulle få eftertrycka läroböcker, utan nödgas mot hög
import-tull införskrifva dem, samt anförde vidare att ett cuda
utländskt verk, som kostade :t. ex. 50 rdr och blefve spridt i 10 till
12,000 (1) exemplar i Sverige, skulle locka många hundratusen
rdr ur landet, och att, därest eftertryck af utländska böcker för-
bjödes, man ock borde förbjuda "efterapningar af utländingen i
allmänhet". Dessa kärnfasta motskäl bemöttes emellertid med be-
hörig verkan. Å 1847—1848 årens riksdag förkastades likväl
propositionen. Endast å riddarhuset antogs den utan öfverlägg-
ning, i preste- och borgareståuden var den rätt nära sitt fall: ett
och annat ur diskussionen kan förtjäna att nämnas. Thomander
dels hade formella skäl, dels faun det ovpolitiskt att låta främmande
makter få en finger med i vår lagstiftning. Agardh tillstyrkte, att
vi skulle följa Belgiens exempel, som icke gifvit efter för Frankri-
kes påståenden om skydd, och hvarest ett så vidsträkt eftertryck
egde rum, att t. ex. förläggaren af Edinburgh Review måst inlåta
sig i underhandlingar med eftertryckarne i Bruxelles. HEljest skulle
utländingen, på hvilkens sida hela fördelen stannade, få "ett mono-
polium att i Sverige införa europeisk bildning”. Man borde ej
glömma, hvad nytta eftertrycken i Upsala af tyska och franska
klassiker medfört. Sandberg menade, att studiet af utländske
författare skulle försvåras, att reciprociteten ej vore verklig, att ef-
tertrycksindustrien i Leipzig och Bruxelles skulle blott än mera
2 MJ nan JRs me
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
