Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Rust Roest: Kritik. Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kritik.
Skizz af Rust Roest.
Dahlman letade med febrilsk brådska i portföljen, som låg på skrifbordet
och bläddrade hastigt igenom de fullskrifna, stora halfarken. Det var också
förargligt det här! Hans förläggare i Stockholm hade just i dag skrifvit till
honom, att han tyckte novellsamlingen skulle »göra sig väl tunn». Man hade
ej förr, än tryckningen framskridit så pass långt, kunnat bedöma, hur mycket
den stora, lutande stilen krympte ihop i tryck, och han bad därför Dahlman
skicka ännu en novell eller skizz på ungefär tjugo skrifsidor, om möjligt i den
glada genren: »det skulle lätta litet på tonen, de fyra andra novellerna voro
så genomgående sorgliga».
Ja, det var lätt för Törner att säga, men att nu i sista minuten sätta sig
ner och skrifva en berättelse, liksom på beställning, så och så många sidor
»med omgående», som det stod i brefvet, nej, det kunde han inte. Men
kanske han hade något användbart här i portföljen. Det föresväfyade honom,
att han för några år sedan i Stockholm skrifvit en skizz, »Balluft’». — — Jo,
där var den! Månne den skulle duga? Han började läsa. Den gick nog
an, den kunde åtminstone icke skada samlingen, den var visserligefl bara en
bagatell, men raskt berättad med några roliga typer, kanske väl litet
individualiserade, om man skulle kriticera. Modren var en figur i Dickens stil, den
ena unga flickan påminde allt om Goncourt. Ja, det hade just varit hans
lektyr den där vintern för fyra år sedan; det kom han nu ihåg. Ett par komiska
figurer, den andra unga flickan och den sprättige notarien, voro inte så oäfna.
Dahlman satt en stund och debatterade »Ballufts» vara eller icke vara. Nåja,
det var icke så fasligt viktigt, det var genom de andra han skulle stå eller
falla. Det här var ju bara ett litet fyllnadsnummer. Han gjorde hastigt några
rent språkliga rättelser, satte till ett par repliker i den gamla skizzen,
kuver-terade den och skref utanskriften till förläggaren.
Tre veckor senare stod Dahlman en afton och tittade in i boklådsfönstret.
Där låg hans novellsamling i det gula omslaget, bland de andra grå, röda och
blå böckerna. En fyrkantig lapp med tumshöga bokstäfver, var fästad mellan
bladen. Där stod ordet »nyhet*. Den känsla, som bemäktigade sig honom,
under det han stod där, var ock så ny. Han tyckte, att han egentligen ej
förr än nu gjort sig reda för, hvad det ville säga att ge ut en bok. Nu, när
det var för sent att ändra ett enda ord, såg han på en gång alla bokens
brister och kunde ej påminna sig, att deri hade en enda förtjänst! Den låg här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
