Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kritik. Skizz af Rust Roest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
KRITIK.
läst igenom skizzen mycket uppmärksamt och finner ingenting särskildt
personligt i den, naturligtvis undantagandes presidenten.
— Hvad befalls! Finnes det nu också någon i den berättelsen, som
talar som presidenten?
— Nej, men Hägersköld då, som alltid tiger. Tiger och spelar kort!
— Nej, vet ni, fru Borg!
— Ja, det var det enda, utom det där med Lena, som ni ju själf
erkänner, och så hade ni inte behöft låta fru Trude uppträda i gredelint;
_Öf-verstinnans gamla, penséfärgade moaré har ju nästan blifvit till ett ordspråk
här i staden.
— Hur kan ni begära, att jag skall ha reda på det? Jag har alltid
inbillat mig, att äldre, jag tänker nu .på fru Trude, jag menar medelålders
damer, uppträda i gredelint, när de inte förekomma svartklädda, och det kunde
fruntimret inte vara, af rent novellistiska skäl, den intriganta enkan i »Balluft»
måste ju vara svartklädd.
— Ja, jag tycker ju inte, att den är så farlig, och landshöfdingen
behöfde då alis inte ta så förfärligt illa vid sig.
— Landshöfdingens!
— Ja, de äro stötta, därför att ni förlagt scenen hos dem och skildrar
deras bal förlidet år. De hålla strängt på, att man har vissa förpliktelser, när
man är gäst.
— Jag förstår inte — — •
—■ Nå, beskrifningen på balsalen slår naturligtvis in. Tänk bara efter:
de röda sidengardinerna, de fyra dörrarne och hörnfönstret–
— Och damerna kring väggarne och de utburna stolarne, glöm för ali
del inte dem.
— Ja, det ena med det andra, och landshöfdingen, som är så
tillbakadragen och fin, kan naturligtvis icke särskildt goutera, att hans tillställningar
bli persifflerade ....
— Men, när den skizzen var skrifven, långt innan jag någonsin kom hit!
Jag är väl ingen fjärrskådare heller! Ni tror mig väl på mitt ord?
— Ja, men ni kan inte begära, att landshöfdingen ....
— Jo, det kan jag visst — och det gör jag.
— För öfrigt är det en ofantligt kvick, fast elak skildring. Det är då
riktigt er genre, lifsbilder ur det högre sällskapslifvet.
— Nej, det är det icke, det är ej alis min genre, den skizzen kom med
nästan på slump.
— Ni försvarar er ju så ifrigt, som om jag klandrat i stället för berömt den!
— Men det är inte för den jag trodde, jag skulle bli berömd och bedömd!
— Det måtte väl göra en författare alldeles det samma, bara han slår
igenom!
— Tro inte det. Somligt beröm kommer en nästan att tänka på, om
man inte bättre duger till gatsopare än till författare! Men har ni inte läst
de andra novellerna?
— Jo. Ni blir ju inte stött, om jag uppriktigt säger min mening. Nå
då! jag tycker nog de äro bra skrifna, som man säger »nätt gjorda» och
verka tilltalande som stämningsbilder, men nog äro de bra öfverdrifna och1
konstruerade. Ni får väl medge, herr Dahlman, att ni aldrig råkat någon,
som är så exalterad, att han handlar på det viset som Falk i »Tvenne öden»
och hvad »Ett misstag» angår, så hvem. bryter sin förlofning för en sådan
småsaks skull! Dem har ni inte tagit ur lifvet.
Han såg hastigt upp på henne.
Ja, hon menade det verkligen, det var hvarken sagdt på ironi eller
elakhet. Hon menade det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
