Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - C. O. Nordensvan: Ett fältslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
ETT FÄLTSLAG.
af infanterianfallet, men det är nu föga utsikt, att de öfriga trupperna,
som blifva anfallsartilleriets säkra byte, skola kunna hålla ut till dess.
Förmår artilleriet icke ensamt lösa sin uppgift, kan det påkalla
infanteriets biträde, och enskilda infanteriafdelningar, som här och hvar arbeta
sig fram i terrängen, förmå med de långskjutande gevären säkerligen
träffa artillerimålen, under det de själfva blifva osedda. Att de kunna
föranleda enskilda infanteristrider mellan artillerilinierna, säger sig själft.
Stridens fortsättning beror nu helt och hållet af artilleristridens
utgång, och häraf ser man tydligt, huru viktigt det är, att icke vara sin
motståndare underlägsen i artilleri — den svenska terrängen ändrar intet
i detta afseende — och att äga ett i skjutning synnerligen förfaret artilleri.
Vinner den anfallande icke öfvertaget, är anfallets fortsättning denna gång
eller på det började sättet otänkbar — detta visade mer än väl
händelserna vid Plevna —, och det kan nu hända, att rollerna växla. Ligger
den anfallande däremot öfver, kan han öfvergå till stridens andra akt,
anfallets omedelbara förberedelse.
Kvarstående i sin ställning eller efter att hafva låtit vissa grupper
ombyta plats för att erhålla förmånligare skottriktningar vänder nu större
delen af artilleriet sina kanonmynningar mot anfallspunkten eller mot de
delar af fiendens ställning, som kunna understödja försvaret af den samma,
under det en mindre del fortfarande beskjuter, hans ännu lifskraftiga
artilleri. Framskjutna och väl placerade grupper af infanteriet deltaga efter
sina krafter i denna eld, med hvilken man afser att så öfverhölja
anfallspunkten, att ingen trupp vidare kan hålla sig därstädes, och att
förbindelsen mellan den samma och öfriga delar af ställningen omöjliggöres.
Försvararen fortsätter om möjligt sin eld liksom under föregående
skede af striden men kan nu draga sitt artilleri delvis ur den samma för
att ersätta förluster och möjligen intaga nya ställningar till mötande af
infanterianfallet, hvars riktning nu synes ganska gifven.
Under det anfallsartilleriets eld fortgår, och särskildt under dess
senare skede utvecklar sig infanteriet och insättes delvis i striden.
Därigenom att försvarsartilleriet är upptaget, utsättes det härvid icke för så
stor fara. Främsta linien förtätas, och talrika reserver samlas på de
platser, därifrån hufvudanfallet skall utgå, så att detta icke kan blifva afbrutet
till följd af bristande tillgång på friska krafter.
Skulle den anfallande kunna alldeles tysta fienden vid anfallspunkten,
blefve det en enkel sak för honom att låta sitt infanteri rycka hastigt
fram och sätta sig i besittning af den samma, men så lätt torde det sällan
gå. Infanteriet nödgas allt i de flesta fall tillkämpa sig hvarje steg framåt,
äfven om fiendens motstånd synes brutet. Nu inträda de största
svårigheterna för detsamma, ty nu kommer det att befinna sig inom de
fördelaktigaste hållen för försvararens långt och hastigt skjutande gevär,
och nu måste det framrycka alldeles blottadt utan att ens såsom hittills
finna skydd bakom sin egen rök. Ett utan tillräcklig omtanke lössläppt
anfall misslyckas enligt ali sannolikhet, såsom det gjorde redan 1870.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
