Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den nya författarinnan - I. Af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Endast i det kapitel, där hon beskrifver den unga grefvinnan
Dohnas vandring öfver isen — ett kapitel, som för öfrigt innehåller utmärkta
saker — har hon kommit ut ur sagans ton, och man märker strax på
klangen, att man icke längre är inne i den underliga värld, där den öfriga
historien passerat.
Jag upprepar det: författarinnans personliga stil känner man icke af
denna berättelse, men man lär känna hennes uppfattning — en så rik och
mångfaldig uppfattning, att man, efter att ha läst boken, får det
intrycket: hon måtte kunna skrifva om allt, som finns i världen.
»Konsten består i att kunna välja», har en stor författare sagt, och
denna eviga sanning bekräftar alltid en verklig skald. Medan man ofta
får de otydligaste intryck af de diktade personligheterna hos författare,
som inbilla sig hafva studerat verkligheten med fotografisk noggrannhet,
men uppfatta den utan djup och poesi, så får man däremot ett
outplånligt intryck af de halft beslöjade, snart försvinnande gestalterna i denna
saga. Författarinnan har förstått att välja det väsentliga hos dem, det
som utgör själfva kärnan i deras personlighet. Anna Stjernhök, Ebba
Dohna, kaptenskan, den unga grefvinnan Elisabeth — huru stå de icke
alla som lifslefvande människor framför oss, som kvinnor af kött och
blod, med kvinlig storhet och kvinliga svagheter! I synnerhet är Anna
Stjernhök skildrad på ett rent af genialiskt sätt. I sin ungdomliga kraft,
sin godhet, sin passion och sin svaghet framträder hon med en lefvande
mångfald, som man sällan finner hos nutidsliteraturens gestalter. De
moderna kvinnoidealen ha för det mesta gått två vägar — antingen äro
kvinnorna framställda sjåpigt fromma eller emanciperadt fräcka. Anna
Stjernhök är intetdera. Hon är en människa, sammanfogad af motsatser
som vi alla. Hon är bortskämd och stolt, men hon kan glömma sig
själf i den ödmjukaste hängifvenhet. Hon kan nästan bli elak, när
hennes svartsjuka sättes i rörelse, men hon har förmåga och vilja att
småningom bli en hjältinna i uppoffring. Men jag skall ej söka beskrifva
henne, hvarken henne eller de andra lefvande personerna, som man
endast lär känna genom att se och höra dem.
Helt lokala förhållanden, Värmland med dess herrgårdar, utgöra
omgifningen för denna saga, och mängden af namn på ställen och
familjer, på sjöar och backar förlänar en underligt trovärdig färg äfven åt de
besynnerligaste händelser. De små hvardagsbekymren, såsom då
kaptenens barn äro ute för att hos grannarne »låna pepparrot» till det salta
köttet, stå sida vid sida med sådana mindre vanliga händelser, som att
den onde själf sitter i gungstolen och skrämmer gamla Ulrika.
Det är fantasiens värld sedd från verklighetens lif, begge rikt och
sällsamt sammanväfda, — och att alla dessa historier om djäfvulen och hans
andar göra intryck på en, det beror därpå, att de ha ett psykiskt
sammanhang med personernas lif och utveckling. Mest af allt är författarinnan
begåfvad med fantasi — en så lefvande fantasi, att den sätter läsarens
egen inbillningskraft i stark rörelse. Det är nya saker man lär känna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
