Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - W.: Moderna moralteorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°
LETOURNEAU: MORALENS UTVECKLINGSHISTORIA. 58
och påpekar, att de slutsatser, hvilka man velat draga af nomenklaturen,
ingenstädes passa, och att densamma ingalunda syftar på äktenskaps- och
afstam-ningsförhållanden utan är, punkt för punkt, en trogen spegelbild af de rättsliga
förhållanden, hvilka bestodo mellan de närmast besläktade af samma stam.
Han uttalar dessutom angående Morgans bok, att densamma är fullkomligt
ovetenskaplig. Beträffande punaluafamiljen har det äf Mac Lennan och Starcke
påvisats, att ordet betyder »kär vän», och att begreppet »punaluafamilj» är
helt och hållet uppfunnet för att skaffa ett för teorien nödvändigt
övergångsstadium, för hvilket man ej äger spår af bevis.
Därnäst har man åberopat Bachofens märkliga upptäckt af mo der rätten,
d. v. s. att alla familjerättigheter ursprungligen härleda sig från modern; att
hvarje folkstam ursprungligen haft en tid, då släktskap endast räknades efter
om moderns blod rann i ådrorna. Denna upptäckt förklarar åtskilliga
förhållanden i forntiden. Då man emellertid däraf velat sluta, att promiscuitet varit
orsaken, har man gått mycket for långt. Oscar Peschel har påvisat, att
moderrätten finnes bland folk, hos hvilka den största kyskhet råder, medan man
påträffar faderlinie hos sådana, där just osedliga förhållanden äro rådande.
Han påpekar, hurusom bestämda bruk visa, att faderskap just betraktas såsom
säkert bland folk, där beteckningssättet med gemensamt namn för släktleden
finnes, och att dessa ceremoniösa folkslag, för hvilka ålder och plats på
stamträdet spela en så stor roll, säkerligen genom dessa beteckningar velat angifva
olika steg i värdighet. Starcke påpekar bl. a., att då kvinnolinien råder bland
åtskilliga amerikanska vildar, så härleder sig detta därifrån, att den gifta
kvinnan fortfar att tillhöra sin klan och att bo tillsammans med den. Hennes äkta
man är sålunda en- främmande i klanen. Moderrätten är ju det fysiskt
naturliga, emedan under hvilka som helst förhållanden endast modern är fysiskt
på-vislig. Af denna rätts tillvaro hos ett folk eller en stam kan man därför ej
draga någon som helst slutsats beträffande sedlighetstillståndet eller
äktenskapsförhållandet; snarare kunde man, som Köhler säger, förvåna sig öfver de
primitiva folkslag, bland hvilka faderrätten gäller.
De principer, hvilka den letourneauska riktningen gör gällande på
antro-pofagiens och äktenskapets område, kunna alltså ej bestå gentemot en grundlig
vetenskaplig granskning. På intet håll påträffar man verkliga bevis för de
många vågade slutsatserna, hvilka gifva sig ut för att vara »Moralens
utvecklingshistoria». Och så är äfven förhållandet med en mängd andra påståenden
i Letourneaus framställning.
Människosläktets primitiva förhållanden äro ännu föga kända, och det
material, som samlats, är till en stor del foga pålitligt och tarfvar en förnyad
granskning. Européen, som reser bland vildarne, kommer med föreställningar,
hvilka äro helt olika med de senares, och så väl detta som svårigheterna med
språket, äro ofta orsaken till missförstånd och felaktigheter, såsom vi redan
påpekat. En europeisk föreställning äger ofta ej något motsvarande uttryck i
vildens språk, och å andra sidan betecknar ofta vildens ord en föreställning,
som vi ej kunna rätt uppfatta, då vi ej känna en mängd förutsättningar för
densamma. Om detta gäller vår tids primitiva folkslag, så gäller det ej
mindre granskningen af de historiska kulturnationernas primitiva förhållanden.
Äfven här håller man ännu på med att bit för bit samla det vetenskapliga
materialet, och alla verkligt vetenskapliga forskare äro mycket försiktiga, då
det gäller att draga mera omfattande, allmänna slutsatser.
Ett bevis bland många på hur försiktig man måste vara, är den bekanta
evolutionistiska »upptäckten» af färgsinnets utveckling inom den historiska tiden.
Man påstod, att förmågan att skilja mellan färgnyanserna varit betydligt mindre
hos forntidens folk — äfvensom hos åtskilliga nutidens primitiva folkslag —
än hos vår tids kulturnationer. Hos Homeros fann man endast de ljusrika fär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
